Jag fick för några dagar sedan en väldigt intressant kommentar angående mitt inlägg om postkod-snobbar. Kommentaren från en anonym läsare har fått mig att reflektera över varför jag har sådana starka känslor kring postkodsnobberi-beteende, varför bryr jag mig så mycket överhuvudtaget?
Förra veckan när jag gjorde min sista dag på universitetet gjorde vi en övning där vi skrev ner komplimanger på ett kort om varje person i klassen. Det resulterade alltså i att jag fick ett fint litet kort med trettio olika ord som mina klasskompisar valt att beskriva mig. Ord som 'amazing, inspiring, lovely, kind, gentle, closed samt 'eccentric'.
Jag har sedan jag kan minnas aldrig riktigt varit någon som har följt strömmen. När jag gick på mellanstadiet vägrade jag att lyssna på sådan musik som alla andra lyssnade på och satte mig ner på golvet i protest på klassdiscon när folk dansade till New Kids on the Block eller vad det nu var. Under många år sökte jag mig till sådant som var främmande, till platser där jag inte 'hörde hemma' eller personer som var väldigt olika mig. På många sätt gjorde jag revolt mot mig själv och min egen bakgrund så att säga.
Jag undrar om detta beteende är något jag fortfarande inte riktigt har släppt. Jag har nämligen börjat irritera mig så otroligt mycket på typiskt medelklass 'övre medelklass wannabee beteende'. Och oftast när jag irriterar mig på något är det just för att jag känner igen beteendet i mig själv. Det påminner mig om något i mig själv som jag inte tycker om, och därför stör jag mig på det. Detta gör jag samtidigt som jag väljer att för er läsare skriva om mitt eget liv som jag vill att ni ska se det, som någon slags snobbig bohem som irriterar mig med en nedlåtande ton på allt och alla som skyltar med vårt typiska materialla 'ha' begär.
Jag måste erkänna att kommentaren från den anonyma läsaren var så rätt - vad har jag för rätt att låta så nedlåtande på människor som lever med andra värderingar än mig själv? Och varför bryr jag mig så mycket? Varför tycker jag att det är så viktigt för världen att berätta hur mycket jag avskyr materialism?
Ett knasigt behov att känna mig som en bättre människa? Larvigt, men ganska mänskligt tror jag.
Jag ska fundera över detta. Alltid bra med lite self reflection!
Detta kommer inte betyda att jag ska börja springa på gastropubar....
Monday 31 May 2010
Sunday 30 May 2010
Tjejkväll
Igår såg jag SATC med Stinus och Emsan - snacka om att Carrie var äckligt irriterande. Synd att hon aldrig lär sig att man faktiskt inte behöver agera så spontant efter sina känslor hela tiden. Kan hon aldrig bara stanna upp och tänka en dag eller två innan hon väljer att bete sig som en tramsig 14-åring?
Jag älskade tv-serien Sex and the City men tycker att båda filmerna var alldeles för over the top, det blir liksom ännu mer materialism och handbags in your face. 30 minuter av en tv-serie är okej men en film blir som en överdos.
Efter filmen åt vi mat på Mews of Mayfair, den godaste köttbiten NÅGONSIN (eller åtminstonde på ett år) - herre gud vad jag älskar kött! På maten blev det en god alkoholfri cocktail samt lite boogie. En otroligt rolig kväll - jag behövde verkligen det. Ännu en gång måste jag säga hur viktigt det är att ha bra vänner och jag är otroligt tacksam för den fina vänskap jag har med mina. Något jag inte tar för givet.
Jag har en pojkvän som väntar på mig i Kent. Better get ready, vi ska ut på landet och cykla!
Sx
Jag älskade tv-serien Sex and the City men tycker att båda filmerna var alldeles för over the top, det blir liksom ännu mer materialism och handbags in your face. 30 minuter av en tv-serie är okej men en film blir som en överdos.
Efter filmen åt vi mat på Mews of Mayfair, den godaste köttbiten NÅGONSIN (eller åtminstonde på ett år) - herre gud vad jag älskar kött! På maten blev det en god alkoholfri cocktail samt lite boogie. En otroligt rolig kväll - jag behövde verkligen det. Ännu en gång måste jag säga hur viktigt det är att ha bra vänner och jag är otroligt tacksam för den fina vänskap jag har med mina. Något jag inte tar för givet.
Jag har en pojkvän som väntar på mig i Kent. Better get ready, vi ska ut på landet och cykla!
Sx
Friday 28 May 2010
Jag är så lycklig
Ni läsare måste tröttna på mig snart - jag uppdaterar inte särskilt ofta och det enda jag tjatar om är hur bra jag mår och hur lycklg jag är. Men det är sant!
Vad har hänt den senaste tiden då? Jo, jag har gjort min sista dag på London South Bank University och har nu bara min dissertation kvar tills jag stolt kan berätta för omvärlden att jag har en Master of Science i Psykologi och Counselling.
Jag har funderingar kring att vänta ett tag med att göra min dissertation dock eftersom jag just nu känner för att satsa på GoLy och företagandet. En sak är taget ska vara bra har jag hört...
Jag har skrivit på ett kontrakt med The Awareness Centre och där nu deras enda self esteem coach - toppenbra eftersom jag då får refferals från de andra terapeuterna när de har klienter som behöver arbeta mer ingående på deras självkänsla.
Det är otroligt roligt att arbeta med självkänsla och se hur mina klienter gör framsteg - jobba med människor på detta sättet måste nog vara något utav det bästa som finns!
Det känns fantastiskt att göra det jag vill göra och våga satsa på det.
What else? Jag har två Sverigeresor inbokade, en i slutet av Juni och en i slutet av Juli.
Och ja, kärleken går fortfarande bra. Wow säger jag bara, snacka om en häftig upplevelse.
Det enda jag behöver nu är de där skorna jag såg i Hampstead för några dagar sedan, and I am complete. :)
Vad har hänt den senaste tiden då? Jo, jag har gjort min sista dag på London South Bank University och har nu bara min dissertation kvar tills jag stolt kan berätta för omvärlden att jag har en Master of Science i Psykologi och Counselling.
Jag har funderingar kring att vänta ett tag med att göra min dissertation dock eftersom jag just nu känner för att satsa på GoLy och företagandet. En sak är taget ska vara bra har jag hört...
Jag har skrivit på ett kontrakt med The Awareness Centre och där nu deras enda self esteem coach - toppenbra eftersom jag då får refferals från de andra terapeuterna när de har klienter som behöver arbeta mer ingående på deras självkänsla.
Det är otroligt roligt att arbeta med självkänsla och se hur mina klienter gör framsteg - jobba med människor på detta sättet måste nog vara något utav det bästa som finns!
Det känns fantastiskt att göra det jag vill göra och våga satsa på det.
What else? Jag har två Sverigeresor inbokade, en i slutet av Juni och en i slutet av Juli.
Och ja, kärleken går fortfarande bra. Wow säger jag bara, snacka om en häftig upplevelse.
Det enda jag behöver nu är de där skorna jag såg i Hampstead för några dagar sedan, and I am complete. :)
Friday 21 May 2010
Intervjuad
Började morgonen med att bli intervjuad av min lokaltidning hemma i Sverige, gud så roligt. En utav mina drömmar är att få åka tillbaka till min högstadieskola och hjälpa ungdomarna där med självkänsla.
Solen skiner och utanför fönstret ser jag en blå himmel, allting är så grönt och vackert. Jag har lite jobb att göra men efter det är gjort ska jag försöka ta mig ut i parken och lägga mig i gräset. Livet är underbart. Så det så.
Solen skiner och utanför fönstret ser jag en blå himmel, allting är så grönt och vackert. Jag har lite jobb att göra men efter det är gjort ska jag försöka ta mig ut i parken och lägga mig i gräset. Livet är underbart. Så det så.
Thursday 20 May 2010
Hej torsdag!
Nej, jag ska inte börja blogga dagens outfit men jag måste få visa mitt senaste inköp...I feel pretty! :)
Nu ska jag iväg på min kompis Cara's birthday dinner i Notting Hill. See you later!
x
Wednesday 19 May 2010
Dagens irritationsobjekt - Postcode snobs!
Idag irriterar jag mig på så kallade postcode snobs. Ni vet, Londonbor som rynkar på näsan så fort en postkod inte är fin nog - områden som ofta är multikulturella eller har ett lite sämre rykte.
Jag irriterar mig mest för att det är så otroligt genomskinligt. Det är helt okej att inte vilja bo i ghettot - men att som många gör hela tiden påpeka med en översittanton och rynka på näsan tycker jag är otroligt genomskinligt. Det är så uppenbart att om man har ett behov att se till att andra människor vet att man faktiskt inte har något att göra med det som är 'lite lite sämre eller billigare', ofta tyder att man har ett behov av att känna sig superior - lite bättre än sina medmänniskor.
Och det är nog detta som irriterar mig mest av allt.
Jag bor i Nunhead i sydöstra London. Det ligger väldigt nära både East Dulwich och Peckham. East Dulwich är ansett vara ett fint område med en massa töntiga dyra små butiker och cafeer med yummy mummies. Peckham som ligger runt hörnet kallas för ghettot....ett mycket trevligt ghetto, måste jag få tillägga. Människor är faktiskt otroligt trevliga, ofta mycket trevligare än alla som spatserar på Lordship Lane.
Hur som helst. Mellan East Dulwich, Nunhead och Peckham finns en stor park. Parken heter Peckham Rye. Självlart vill inte innevånarna med sina snoriga ungar i East Dulwich som ständigt bombarderar det mysiga parkcafeet med sina barnvagnar och blöjor kalla parken för Peckham Rye...nej, i stället blir det 'The Rye' för Dulwich-borna. Eftersom de som bor i SE22 knappast kan ha något med oss från SE15 och Peckham att göra.
Så otroligt larvigt. Ibland undrar jag varför man överhuvudtaget bor i en sådan multikulturell stad som London om man är rädd för det som är främmande.
Sådär ja. Sluta snobba.
Jag irriterar mig mest för att det är så otroligt genomskinligt. Det är helt okej att inte vilja bo i ghettot - men att som många gör hela tiden påpeka med en översittanton och rynka på näsan tycker jag är otroligt genomskinligt. Det är så uppenbart att om man har ett behov att se till att andra människor vet att man faktiskt inte har något att göra med det som är 'lite lite sämre eller billigare', ofta tyder att man har ett behov av att känna sig superior - lite bättre än sina medmänniskor.
Och det är nog detta som irriterar mig mest av allt.
Jag bor i Nunhead i sydöstra London. Det ligger väldigt nära både East Dulwich och Peckham. East Dulwich är ansett vara ett fint område med en massa töntiga dyra små butiker och cafeer med yummy mummies. Peckham som ligger runt hörnet kallas för ghettot....ett mycket trevligt ghetto, måste jag få tillägga. Människor är faktiskt otroligt trevliga, ofta mycket trevligare än alla som spatserar på Lordship Lane.
Hur som helst. Mellan East Dulwich, Nunhead och Peckham finns en stor park. Parken heter Peckham Rye. Självlart vill inte innevånarna med sina snoriga ungar i East Dulwich som ständigt bombarderar det mysiga parkcafeet med sina barnvagnar och blöjor kalla parken för Peckham Rye...nej, i stället blir det 'The Rye' för Dulwich-borna. Eftersom de som bor i SE22 knappast kan ha något med oss från SE15 och Peckham att göra.
Så otroligt larvigt. Ibland undrar jag varför man överhuvudtaget bor i en sådan multikulturell stad som London om man är rädd för det som är främmande.
Sådär ja. Sluta snobba.
En sådan härlig morgon!
Jag skulle kolla på film efter allt jobb igår. Somnade efter fem minuter! Men men, det gör ingenting för nu är jag jättepigg - jag vaknade klockan 5.55 i morse och har hunnit med en hel del, dels sprungit runt parken och jobb med distanskursen. Jag älskar verkligen att jobba med mina klienter...de gör mig så glada!
Idag är det näst sista onsdagen i skolan...herre gud vad tiden gått fort! Känns ju som vi precis började. Men det ska bli riktigt skönt att bli klar så jag kan satsa mer på företaget.
Igår hade jag riktigt dåligt humör, den vanliga pms-attacken var igår och jag fick för mig att mitt liv var ett helvete, att jag faktiskt inte har lyckats med någonting och att jag är ett failure. Jag borde ju faktiskt vara mycket mer successful vid det här laget. Jag menar en masterutbildning i psykologi och eget företag räcker ju inte när man suktar efter hela världen och lite till! :)
Det gick över efter att jag hade ätit en sundae.....se, socker botar allt!
Idag är det näst sista onsdagen i skolan...herre gud vad tiden gått fort! Känns ju som vi precis började. Men det ska bli riktigt skönt att bli klar så jag kan satsa mer på företaget.
Igår hade jag riktigt dåligt humör, den vanliga pms-attacken var igår och jag fick för mig att mitt liv var ett helvete, att jag faktiskt inte har lyckats med någonting och att jag är ett failure. Jag borde ju faktiskt vara mycket mer successful vid det här laget. Jag menar en masterutbildning i psykologi och eget företag räcker ju inte när man suktar efter hela världen och lite till! :)
Det gick över efter att jag hade ätit en sundae.....se, socker botar allt!
Sunday 16 May 2010
En ny upplevelse
Igår var jag på Nunhead Cemetery Open day med R. Vi klättrade upp i det gamla otroligt vackra kapellet som hade öppet för dagen. Det är helt underbart att ha något så underbart som den här gamla kyrkogården en kort promenad från min lägenhet. Kanske låter konstigt eftersom det faktiskt är en kyrkogård, men den är otroligt mysig och väldigt stor. Som Londonbo lär man sig att uppskatta de trafikfria grönområden som finns.
Jag har varit sjuk i några dagar men är på bättringsvägen nu. Ska snart ut på en långpromenad vilket får bli mitt substitut för cykling och springning idag, känner av min astma lite smått och ska försöka vara lite klokare än vad jag brukar vara och ta det lugnt i ett par dagar.
Jag vet att ni alla är supernyfikna på min nya...boyfriend, jag har fortfarande verkligen inte vant mig vid att använda det ordet men jag kan upplysa er alla om att det känns otroligt bra. Det känns så otroligt häftigt eftersom jag hanterar det helt annorlunda till vad jag brukar göra vilket tyder ännu en gång på att förändring är möjligt...på alla plan! Min historia med män har ju inte varit den vackraste - mycket på grund av att jag inte hade någon slags självrespekt eller självkänsla för att kunna sätta gränser vilket gjorde att jag attraherade män som behandlade mig som skit. Jag hade inget som helst intresse av att träffa någon under många år vilket jag nu uppskattar otroligt mycket eftersom det gav mig tid till att lära känna mig själv och utvecklas som person. Dessutom var jag även livrädd att hamna i ett till soul destroying förhållande och valde att gå den säkra vägen - vilket betydde att jag inte lät någon in överhuvudtaget.
Därför tycker jag att det är otroligt häftigt att jag har vågat - och att den som jag har släppt in behandlar mig bättre än någon annan någonsin har gjort.
Och det är bra! :)
Thursday 13 May 2010
Nu stupar jag
Det är en väldigt trött Sofia som skriver. Spenderade hela dagen i skolan och hela kvällen på ett otroligt lyxigt hotell i Knightsbridge där jag var på en konferens om Sex addiction. Intressant och fint hotell, men fånigt att man ska behöva betala £4.95 för en kopp te. Kom igen liksom!
Konferensen var ganska underhållande. Många roliga historier om en sexberoendes beteende. Morötter...say no more.
Nu ska jag sova. Har en förmåga att vakna mitt i natten med svårigheter att somna om, eller väldigt tidigt på morgonen.
Natti natti.
x
Konferensen var ganska underhållande. Många roliga historier om en sexberoendes beteende. Morötter...say no more.
Nu ska jag sova. Har en förmåga att vakna mitt i natten med svårigheter att somna om, eller väldigt tidigt på morgonen.
Natti natti.
x
Tuesday 11 May 2010
A very snotty experience
Jag är förkyld! Tycker verkligen att det borde bli varmare snart, vad är detta för vår egentligen? Fotot ovanför var taget cirka en månad sedan då jag pluggade och jobbade från parken. Nu är så grått, kallt och blåsigt att jag bara vill stanna i sängen med datorn.
I morse vaknade jag klockan 6 i vanlig ordning och läste Emmet Fox ´The Sermon on the Mount' - har nu druckit te, kaffe, bränt bagels, ätit bagels, skickat åtaliga email och ska nu göra lite förberedelser för nya klienter som jag börjar jobba med i kväll.
Skicka invoice samt investera i en bärbar telefon.
Denna morgon lyssnar jag på U2 Achtung Baby. Herre gud vilka flash backs jag får från 2002 - 2003, mitt första år i London. Roligt det där vad musik kan göra.
Thursday 6 May 2010
Vaknar med Andrea Bocelli
Vaknade klockan 6 för att jag var hungrig, ätit gröt och matat katterna. Lika bra att jag gick upp tidigt, har ganska mycket jobb att fixa med nu på morgonen med nya klienter som jag börjar jobba med nästa vecka.
Har funderat lite igen. På det här med att uppskatta det vi har. Stop wanting, start appreciating. Jag glömmer så lätt att vara tacksam för det jag har. Ständigt är det något som kunde vara bättre, något som fattas. Allt underbart som jag redan har i mitt liv tappar sin betydelse om jag tillåter det. Önskan av att vilja ha något bättre, något annat blir större än det jag har.
Öppna ögonen, se dig runt omkring och tänk på hur lyckligt lottade vi alla är.
Inte något vi gör varje dag ,kanske inte så konstigt när hela vårt kapitalistiska samhälle är uppbyggt på principen av 'mera'.
Nej. Morgonpromenix för att köpa kattsand. Hej svej.
Har funderat lite igen. På det här med att uppskatta det vi har. Stop wanting, start appreciating. Jag glömmer så lätt att vara tacksam för det jag har. Ständigt är det något som kunde vara bättre, något som fattas. Allt underbart som jag redan har i mitt liv tappar sin betydelse om jag tillåter det. Önskan av att vilja ha något bättre, något annat blir större än det jag har.
Öppna ögonen, se dig runt omkring och tänk på hur lyckligt lottade vi alla är.
Inte något vi gör varje dag ,kanske inte så konstigt när hela vårt kapitalistiska samhälle är uppbyggt på principen av 'mera'.
Nej. Morgonpromenix för att köpa kattsand. Hej svej.
Wednesday 5 May 2010
Jag kan se St Paul's
Jag har upptäckt ett alldeles underbart ställe. I ett hörn av Nunhead Cemetery ser de till att inga träd växer för att skydda den fina utsikten över St Paul's. Där finns en liten bänk man kan sitta på och bara vara.
Upptäckter som dessa gör mig så glad.
Min bankholiday weekend var regnig men otroligt rolig. Åt afternoon tea på Tate Modern med Emsan och Stinis. Åkte ner tll Brighton med Emma Jane och bodde på ett vandrarhem i en liten by ute på landet. Såg en otroligt konstig teaterpjäs. Åt god Tapas.
Har nya klienter, funderar på att fixa ett nytt consultationroom för mina 1:1s och ja...tror inte jag kan klassas som singel längre. Min webbdesigner råkade vara otroligt het. Oops!
Subscribe to:
Posts (Atom)
