Uppe med tuppen

Klockan är bara halv åtta och jag har redan varit vaken i två timmar.
Så kan det gå. Dagen är halvt uppbokad med möte kl 10, fika på eftermiddagen och fest på kvällen.


Ha en trevlig dag mina vänner!

Till alla er som inte bor i Storbrittanien

GREAT NEWS!

Go and Love Yourself kommer att vara tillgängligt för er i Sverige också, underbart, eller hur?

Jag erbjuder er ett sexveckors program, där jag kommer att skicka material och övningar till er via e-mail, samt sex stycken 30 minuter långa konsultationer via telefon/skype.

Maila mig för mer information @ sofwestin@gmail.com . På måndag kommer hemsidan upp!

Utan mitt bagage blev jag inte den jag är

Godkväll alla läsare!

Kvällen har tillbringats med min vän Helene på en pub i Clapham, mycket trevligt.

Kvällen ägnades åt en väldigt mycket prat, såklart. Det pratades om relationer, om hur vi är som människor, om rädslor, om utveckling, och om det förlutna.
Vi kom in lite på mitt förra förhållande med mitt ex, som verkligen var allt annat än hälsosamt. Helene var kompis med mig under den tiden och visste ingenting, och stackarn får nog en liten shock varje gång jag nämner det. Det är så lätt för mig att prata om det eftersom jag har jobbat med det och gått vidare. Även om förhållandet var ruskigt fruktansvärt med både psykisk och fysisk misshandel så kan jag sitta här idag och säga att jag ångrar det inte.

Låter nog jäkligt konstigt, jag vet, men samtidigt som det bröt ner mig som människa har det också gjort mig till den personen jag är idag. Den Sofia som jag faktiskt accepterar, älskar och är stolt över.

Det är inte bara jag som går genom ohälsosamma förhållanden, det vet vi alla. Massvis med tjejer lever med det jag gick genom, varje dag, och det är fruktansvärt. Jag hoppas ni förstår, om det finns någon av er som läser detta, att det finns en väg ut, även om det känns omöjligt. Din partner ska göra dig glad och bygga upp dig, inte bryta ner dig.

Hur som helst, det där med att jag inte ångrar eller känner mig ledsen över det som hände är kanske lite annorlunda, men jag gör verkligen inte det. Det betyder inte att jag låter den här mannen på något vis vara i mitt liv på något vis, men jag är inte arg längre. Utan den upplevelsen hade det nog tagit längre tid för mig att inse att jag behövde hjälp till ett nytt liv. Erfarenheten med det förhållandet plus allt annat fick mig att inse att jag behövde lära mig att älska mig själv och få ett nytt sätt att tänka på. Idag är jag en stark tjej, visserligen ett emotionellt hysterimonster ibland, men jag tvivlar aldrig på att jag är värd att bli älskad eller bli behandlad på bästa möjliga sätt, precis som vi alla förtjänar.

Jag har varit singel i fyra år nu. Det första året som singel gick jag runt och tänkte på allt som jag trodde var fel på mig, ni vet, 'Jag har ingen pojkvän pga av att jag är ful/fet/ointelligent/konstig etc etc etc....¨
Nu, idag, är detta med att jag är singel inte något som direkt rör mig så mycket, mycket på grund av att jag vet att det inte har något med mitt värde som person att göra! Jag vet att jag är intelligent, snygg, intressant, snäll, rolig. Jag vet dessutom om att jag inte har varit särskilt intresserad av att ha ett förhållande, och dessutom inte träffat en kotte som fått mig på det minsta fall.

Samma sak när det gäller utbildning och karriär. När jag var yngre var jag helt inriktad på att bli legitimerad psykolog. Efter att ha gjort en undergrad i psykologi och dessutom en halv MSc kom jag på att detta var ju inte alls något jag ville göra.
Inte på grund att jag är ointelligent eller inte skulle klara det....utan mest för att....I CAN NOT BE BOTHERED! Jag tycker det där med plugg inte är speciellt roligt längre, och somnar bara av tanken att läsa tre heltidsår till. Förstår ni vad jag menar, mitt självärde baseras inte i vad jag åstadkommer eller vad jag har i mitt liv, utan i mig själv.

Och detta, är nog något av det viktigaste jag har lärt mig av min resa. Och mer kommer! Snart kommer jag säkerligen skriva om nya upptäckter av mig själv, haha, hope you are interested.:)

Go Love Yourself @ The Awareness Centre

Ladies and gentlemen...
IT IS HAPPENING!

Go Love Yourself @ The Awarenesscentre in Clapham, start 4th of March 7 pm.

Go Love Yourself is a fun, practical course on how to
transform your life by improving your selfesteem.
Inspired by therapeutic approaches such as CBT and
Positive Psychology, psychologist and self esteem coach
Sofia Westin will give you a program on how to raise
your self esteem, discover your strenghts and live the
life that you deserve.

By gaining a high self esteem you will value yourselves highly and
discover your potential and abilities. You will live your life with a more
positive attitude and have healthier and happier relationships. A high self
esteem will also make you understand that you have a huge potential and
that you are in control of your own life. You will be less stressed and less
likely to suffer from anxiety and depression. In other words, it is a great
investment for yourself and your own well being!

Go Love Yourself will run every Thursday evening as a workshop during a six week period
from the 4th of March. Every session will have a
different topic where Sofia Westin as your coach will deliver and teach
methods and tools on how to improve your self esteem. Sofia will also be
available for 1:1 consultations.
If you are interested or want more information - e-mail Sofia Westin on sofwestin@gmail.com .

your heart´s desire

Jag är riktigt busig idag, sitter på en föreläsning i research methods och bloggar samtidigt...

Loggen är inlämnad, det blev 2500 ord om min personliga utveckling. Jag berättade allting, jag var så otroligt ärlig i den - personlig utveckling är kul men man måste kunna vara medveten om sig själv och villig att reflektera en hel del på sitt eget beteende.

I morse läste jag 'Your heart's desire' av Emmet Fox. Den handlar om hur du finner din purpose, din mening i ditt liv genom att öppna din själ till att höra 'your heart's desire'. Emmet Fox skriver om att det handlar om det du aldrig vågar berätta för någon, din hemligaste önskan, det som lever längst inne inom dig. Tyvärr är det få människor som helt och hållet vågar följa deras hjärta, saker som rädsla, skam, utomstående förväntingar håller oss tillbaka.

Jag är på ett litet mission detta år, och det är att hitta och följa mitt 'hearts desire'. Jag försöker att verkligen vara ärlig och lyssna på mitt innersta, skita i allt som stoppar mig att tro på det, och i stället bara leva. Leva och utvecklas.
Igår när jag var på ett möte läste jag något på väggen - 'Accept this sinful world as it is, not as you would like it to be'.

Ibland går saker och ting inte som jag hade tänkt mig. Det passar inte riktigt in i planeringen...det är det som mina tankar säger, men mitt hjärta säger något annat.
Så, därför ska jag, acceptera världen som den är, och förstå att jag inte har kontrollen över allt som händer, inte ens med mig själv, och acceptera det. Det kanske inte passar in i planen, men det kommer gå bra ändå.

Precis som min vän och klasskamrat Andrea sa idag 'Listen to your heart, not your head. Your heart is always your best friend, your head is not.'

Någon som fattar mitt flummande? :)

Dags för plugg.
XX

Grant me that bloody serenity

Nu, tack! Jag har börjat tröttna på att skaka av adrenalin.

Ibland är det jobbigt att ha känslor.

Sx

Back in the traffic

I morse när jag försökte ta mig till jobbet blev jag påmind...om vilket helvete det är!
Först var det omöjligt att ta bussen eftersom det hänt något nere vid East Dulwich Grove, så jag fick ta tåget i stället. När jag väl kom fram till Wandsworth road och hoppade på bussen som går till mitt jobb blir jag snabbt informerad att jag inte kommer att komma längre än till Clapham Junction pga trafiken...
Efter att ha suttit i en stillastående buss i tjugo minuter beslutar jag mig för att gå de sista 3 km till jobbet. Dessutom hade jag varken ätit frukost eller druckit mitt kaffe så jag var på otroligt dåligt humör.

Nej, dags att börja cykla igen.

and....Employed!

Jag börjar tempa i morgon på ett deltidsjobb i Wandsworth, bara några timmar i veckan, det ska bli kul att jobba igen, min mentala hälsa är MYCKET mer stabil när jag har något att göra...

Dessutom händer det roliga saker med Go Love Yourself denna vecka, på onsdag ska jag ha ett möte angående en lokal som jag antagligen kommer att hyra, den är PERFEKT. Så snart kan jag verkligen sätta igång lite mer!

Nu ska jag fortsätta fixa med projektet, vi hörs i morgon.

S xx

Gratitude

Något som jag alltid försöker göra är att tänka på det jag är tacksam för.
So, here we go. Dagens tacksamhetslista!

- Att jag är nykter, inte bakis och inte varit det sedan sommaren 2007.

- Att jag har en grupp otroligt underbara männskor i mitt liv som jag kan ha roligt med, få stöd av, ge stöd till, prata av med mig och lyssna på.

- Att jag genom att säga upp mig innan jul fått min kreativitet att blomstra

- Att jag har lärt mig att vara ärlig med mig själv och andra människor

- Att jag lever i år 2010 och inte 1910. Mitt liv skulle nog se otroligt annorlunda ut, AA fanns ju inte! Heller inte det öppensinnade samhället vi lever i.

- Att jag har en stark tro på en positiv framtid och att jag inte lever mitt liv i rädlsa längre.

Jag skulle kunnat göra listan mycket längre men jag stannar här.
Är ni tacksamma för något?

in the land of confusion

Jag har varit lite smått förvirrad de senaste dagarna. Jag är en sådan otrolig känslomänniska att jag kan skaka av känslomässiga översvämmningar, kvävas av rädsla, förstora upp, sönderanalysera, försöka tänka rationellt, yadda yadda yadda.

Jag tog itu med det igår, skakade av rädsla, hörde mig själv det jag var mest rädd för, tänkte 'åh nej, vad sjutton håller jag på med!'.

Och så blev allt bra till slut. Idag känner jag mig mycket lugnare än på flera dagar, fortfarande en aningens förvirrad men jag är inte rädd längre.

Vilken jäkla tur att man har lärt sig att kommunicera, ni vet, prata om saker och ting.

Inspirationer

Jag har spenderat eftermiddagen med min käre vän Elliot. Vi träffades vid Euston station, gick och köpte kaffe på Cafe Nero. Elliot hade tagit med sig smörgåsar som vi gick och åt inne på Friend's meeting house där vi satt och pratade i några timmar. Jag berättade om Go Love Yourself, han gav min lite tips och ska hjälpa mig att hitta en passande lokal.

Det är otroligt när man träffar människor som har överlevt ett helvete och kommit ut på andra sidan. Elliot är en sann survivor, det är ett under att han lever idag och jag slutar aldrig berätta för honom hur fantastisk jag tycker att han är. Han är en riktig inspiration!
Jag är jäkligt tacksam över de människor som finns i mitt liv idag. Ni alla betyder så otroligt mycket för mig.

Denna söndagskväll har jag massvis att göra, jag måste skicka in allt material till webdesignern och dessutom har jag en massa skolarbete att göra...på Tisdag börjar jag antagligen på det nya deltidsjobbet.

Men först, PANCAKES!

I LOVE Google Chrome

Varför har jag inte användt mig av Google Chrome innan? Det är ju tusen gånger snabbare än Internet Explorer...herre gud vlken lättnad, tack Google Chrome för att du transformerade mitt liv!

Hur har ni haft det i helgen käre läsare?

Igår var jag i skolan på practice day. Vi lärde oss massor och det var väldigt roligt att få göra olika övningar i 1:1 counselling, jag känner mig väldigt bekväm i den rollen och man märker hur mycket man har lärt sig under det senaste året. Dessutom ÄLSKAR jag min klass, tightare grupp av människor på ett universitet får man leta efter. Jag får ett otroligt stöd av dessa människor, och eftersom alla är terapifånar är det väldigt lätt att hitta någon att prata med som verkligen lyssnar.

Efter skolan åkte jag in till Soho och tog en fika med fina Stina och Emely. Tack tjejer för att ni lyckades lugna ner mig en smula! :) Idag ska jag plugga samt träffa Elliot för lunch, vad har ni för er?

HUH? I am blonde....

Mötet med webdesignern gick jättebra, han har jobbat med datorer i 20 år, gör egna dataspel och en massa annat så jag litar på att han kommer att göra en fin hemsida till mig, en riktig datanörd var han - toppenbra! Dessutom lovade han mig att hjälpa mig med en massa annat också. Woop woop!
Jag är ganska duktig på att få hjälp, jag går in i min 'I am blonde' roll och fladdrar lite med ögonfransarna, spelar hjälplös och det fungerar faktiskt otroligt bra. Man kan få många på fall, vilket gör att man kan få allt från webdesing till marketing gratis om man har manliga kontakter...

Nu ska jag laga mat, fixa lite med jobb och sedan kolla på film. Har skola hela dagen i morgon, på en lördag...vi ska ha practice day.
Later! x

Lunch på South Bank

Gud vad jag trivs med mitt liv och det jag gör just nu. Även om jag säkerligen kommer att börja jobba inom den närmaste framtiden igen, dock bara några få timmar i veckan, så älskar jag att jobba på egen hand för mig själv. När jag kan göra det till mitt heltidsjobb, vilket givetvis är planen med det hela, så kommer jag helt styra över vilka timmar jag jobbar vilket passar mig helt otroligt bra. Jag älskar flexbiliteten att kunna jobba från ett cafe och slippa pressen med att vara på en plats från 9-5.

Just nu sitter jag och filar på det som ska finnas med på min nya hemsida på ett cafe nere vid South Bank. Lite senare på eftermiddagen ska jag möta min webdesigner, spännande!

The right thing to do...?

Jag har varit på en hel del jobbintervjuer den senaste tiden för deltidsjobb. Tills det Go Love Yourself kommer igång och jag lyckas försörja mig på det behöver jag tyvärr, men såklart en inkomst. Jag tackade nej till ett välbetalt jobb jag blev erbjuden förra veckan eftersom jag kände att det var allt för många timmar. Idag var jag på en annan intervju där timmarna är utmärkt, lönen är okej...däremot verkar chefen ett totalt nutcase om jag får lov att säga så, ett kontroll-freak med extremt höga nivåer av anxiety och denna människa skulle jag behöva jobba väldigt nära med varenda dag jag jobbar där. Dock gäller det bara två dagar i veckan, så jag kanske skulle stå ut, jag menar, det kanske inte ens är så farligt som jag inbillar mig.
Hon erbjöd mig praktiskt taget jobbet direkt efter intervjuen, jag sa att jag behövde tänka på det.
God, what to do? Får ta och känna efter vad magkänslan säger helt enkelt.

Wake me up inside

Jag levde i en skyddad existens tills den dagen jag förstod att jag behövde hitta ett annat sätt att leva.
Det var ett lustigt sätt att leva på. En existens fylld av drama, lögner, minnesluckor, skam, ångest, ånger, isolerad, och en känsla av trygghet.
Jag var som avskärmad från resten av världen, och från mig själv. Aldrig någonsin tittade jag på mig själv för att försöka få någon som helst förståelse till mitt eller andra människors beteende.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det var som en helt annan värld. En tanke som slog mig idag var hur läskigt det faktiskt är att leva nykter. Det är som att jag har slungats ut från en karusell, som att jag flyger fritt efter att ha levt fastlåst, skyddad, från världen, andra människor, och mig själv under större delen av mitt liv. Och woops, man lyckas sluta dricka alkohol, förändrar det mesta i sitt liv, utvecklar ett nytt sätt att tänka på, lär sig leva med vissa principer, och börjar sakta få mer och mer kunskap av vem man är, vad man tycker om, vad man är duktig på, vad man har en passion för.
Och det är riktigt läskigt. Jag ser mig själv i spegeln ibland, och tänker, 'VEM FAN ÄR DU??', för när jag står i mina joggingkläder och hör mig själv prata om hur jag är på väg att startar mitt eget företag blir jag riktigt förvånad. Så mycket har hänt de senaste 2.5 åren, och mitt liv är inte alls som jag hade tänkt att det skulle bli. Jag älskar det, don't get me wrong, det är bara lite lustigt att jag har blivit någon som jag inte ens visste att jag ville bli, jag gör saker som jag inte alls visste att jag ville göra, but I totally love it. Jag önskar inte att någonting var annorlunda.

Bara en sådan sak som att starta eget företag. Det är verkligen något jag aldrig ens har funderat eller haft önskan till att göra, men nu känner jag att det är något som verkligen skulle passa mig och min livsstil, jag är inte rädd för ansvaret, jag tycker bara att det ska bli jäkligt roligt!

Samtidigt som allt är mycket spännande finns det alltid nya sidor av mig själv som jag börjar lära känna, och det är läskigt. Jag känner mig ganska förvirrad, ibland vet jag inte om det jag känner är sant, eller om jag bara är duktig på att lura mig själv för att sedan tro på det. Gosh, jag vet inte hur det är med er, men ibland känner jag mig verkligen som en 14-årig 27-åring. Kan man säga så? 27 going on 14. Ni fattar vad jag menar. Jag antar att det blir så när man inte lyckas växa upp förens man har fyllt 25, jag började bli problematisk redan som 13-årig, var the teenager from hell och stannade på något vis upp där.

Jag har lovat mig själv en sak, och det är att alltid vara ärlig mot mig själv. Hela mitt liv har jag försökt att passa in, vilket har gjort att jag aldrig gav mig själv frihet till att vara den jag är. Men sedan i sommras, sedan jag läste Veronica Decides to Die och tänkte på 'To Thy self be true' har jag bestämt mig. Jag vägrar anpassa mig till normer, till det som anses vara normalt. Jag är trött på att leva en kvävd existens.
Och det är väl det allt handlar om, Go Love Yourself, älska hela dig själv, vad du än är. All of you. Every tiny little bit of you. GO LOVE YOURSELF, all of it.

Natti natti xx

En bra start på morgonen med Radio 4

God förmiddag käre läsare. Min landlady och vän Cassie's pojkvän Rowan har varit här för att laga vår tvättmaskin den här morgonen, har har även erbjudit sig att ta min cykel till cykelreperatören...yay för honom, han är verkligen en stjärna! Han ska även hjälpa mig med de adminstrativa delarna till min business, hur bra är inte det?

Nu lyssnar jag på Radio 4 och slänger i mig frukost, måste vara i skolan om 55 minuter, bäst att skynda iväg. See you later!

Tisdag

Jag har jobbat hela dagen på Go Love Yourself, kan inte släppa det, det är verkligen det enda jag tänka på. Så roligt!
Har slitit med att försöka få ihop en hemsida hela dagen, webdesign är inte min starkaste sida längre. Det gick sådär helt enkelt..enda tills en minut sedan då min klasskompis Anuk hörde av sig få facebook och sa att hennes fd partner kunde fixa en hemsida till mig, TACK ANUK! Kontakter är så jäkla bra att ha , jag har verkligen lärt mig att fråga efter hjälp de senaste åren, det gör allt så mycket lättare.

I kväll ska jag iväg på ett möte, ska ta en skön kvällspromenad till Greenwich där vi håller till. Nu måste jag förbereda mig inför skolan i morgon, vi har trauma som topic i morgon, kul!

The new deal

Okej, I will tell you - my new business handlar om sjalvkansla, it is all about the love for yourself girls, my new program will make you steam...of self esteem.

Sa har ligger det till. Om en manad eller tva kor jag igang med min self esteem workshop, med hjalp av praktiska ovningar och KBT tekniker hjalper jag dig att forbattra din sjalvkansla under sex kurstillfallen - vad sags om det?

Maila mig for mer information.

Logga gjort av Emma Jane Richards

No longer unemployed.

Nej det stämmer, eftersom jag i förmiddags registrerade mig som self-employed.
Woop woop woop, jag har alltså anställt mig själv. ME LIKE!

Rummet jag tittade på idag var jättebra på alla sätt och vis, förutom att det inte riktigt passar med tider etc, så jag letar vidare. Om någon har ett förslag på hur jag kan hitta en bra lokal för en vardagskväll i veckan, som rymmer upp till tio personer, så får ni gärna höra av er till mig! (sofwestin@gmail.com)

Just nu sitter jag på Sacred Cafe vid Carnaby street (tack för tipset Stina) och jobbar, måste ha min marknadsföring för den festivalen jag ska vara med på klar tills på Onsdag. Här går det undan, kommer on några dagar berätta mer om min lilla business för er som inte vet. Håll ut!

Nu, Sweat n smile Swedish style, yes, friskis och svettis. Önska mig lycka till...

Helgens dubstep

Helgen gick till en massa fika, både i Chelsea och på Scandinavian Kitchen där jag åt årets första semla, gud så gott! Kan verkligen rekommendera Scandinavian Kitchen's semlor till alla Londonsvenskar - små, söta och helt perfekta.

Jag hann även med en ordentlig utekväll/natt i lördags då jag och Mawslet dansade till Dubstep på Plan B i Brixton. Vi delade även på en burk Redbull vilket gjorde att vi inte lyckades att somna förens vid kl 6 på morgonen, för att vakna kl 9. Aj aj aj, har jag blivit så överkänslig så att jag inte klarar av lite starkare grejer som Redbull längre? Herre gud, snacka om fånigt! Men vi hade det otroligt roligt, det var kul att komma ut eftersom jag på något sätt förvandlats till något av en hemmatjej den senaste tiden.

Gårdagen tog jag det väldigt lugnt, tog en promenad till Dulwich för att möta värlsbästa grannen, och gick sedan hem och la mig i sängen, somnade supetidigt, vid kl 20 - det behövdes kan jag säga.

Idag känner jag av en liten emotional hangover, en känslomässig bakfylla - får ni någonsin det? Ibland kan det vara rätt så jobbigt att vara så överanalytisk som jag är, varenda liten tanke, känsla ska alltid analyseras, tänkas sönder, vridas och vändas på. Till slut har man vridit och vändt så mycket att man har glömt bort vad det var man försökte förstå i första taget...

Spännande saker händer idag, ska åka och titta på en lokal till mitt proejkt och även gå på Sweat and Smile, Swedish Style...haha, friskis och svettis, kul!

Om att arbeta hemifrån

Jag har suttit och arbetat på mitt projekt hela förmiddagen, och gud vad roligt det är! Har verkligen ingenting mot att forska, läsa massvis, skriva anteckningar när det gäller detta.

Nu ska jag ta mig iväg till min lokala pub och jobba därifrån i stället, ibland kan jag tycka att det är lättare att jobba utanför hemmet, eftersom min lägenhet är en plats där jag slappnar av, dansar runt i min pyamas, klappar kissarna, dricker kaffe, bloggar...och allt annat. Det är även skönt att komma ut óch få lite frisk luft, samt miljöombyte! Dessutom är puben dit jag ska jättemysig, med öppen brasa, varm choklad och gratis trådlöst internet. Låter kanske konstigt att jag ska till en pub att jobba, men tro mig, det är ett lugnt ställe dit många går och läser tidningen eller värmer sig med sina hundar efter en promenad i parken.

I kväll ska jag bli fotograferad av min käre vän Emma Jane till min nya hemsida samt diskutera design av flyer, header och logo. EXCITING! :)

Vad är det jag sysslar med egentligen?

Jag har haft fullt upp denna vecka, skrivit uppsats, varit på en hel del jobbintervjuer, och, ja, just det - arbetat otroligt energiskt med att starta upp mitt projekt, mitt egna lilla företag, skapa mitt eget yrke.

Jag vill inte tala om vad det är ännu, det är så spännande att jag knappt kan sitta stilla, allting har gått otroligt fort. Fick ideén för sex dagar sedan, nu sitter jag här med ett helt program som jag har lyckats knåpa ihop, diskuterar design av hemsida plus flyers i morgon med min designer, tittar på lokal på måndag eftermiddag, fick precis ett mail från en festivalarrangör som vill ha detaljer om vad det är, upplägg, kostnader etc...

OOOPS! Här händer det grejer.
Det kommer att bli så jäkla bra.
GO AND LOVE YOURSELF, WILL YOU? :)

I am amazing!

För några år sedan blev jag väldigt imponerad när jag träffade ett par människor som helt ärligt sa, att de tyckte om sig själva. Ja, inte bara tyckte om sig själva, utan sa något i stil med
'I am amazing!' .

Det var en väldigt stor inspiration för mig, att någon överhuvudtaget vågade erkänna en sådan sak. Sverige är ett sådant jantelag-samhälle att många är rädda för att de ska bli betraktade som skrytare så fort man säger något man är stolt över. Jag hoppas verkligen att detta är på väg att försvinna, eftersom jag tycker det är fel att inte känna sig trygg med att erkänna sin egen potential eller vara stolt över den man är.

Det här med att säga att man tycker om sig själv, eller faktiskt säga att man tycker att man är helt fantastiskt betyder inte att man ser ner på andra människor, eller sätter sig över andra människor på något vis. Jag träffar väldigt många människor som jag tycker är helt fantastiska och beundrandsvärda, alla på sitt eget vis.
Och jag säger det ofta till dem också! Inte för att jag vill verka snäll, utan för att jag menar det.

Så nu säger jag det, jag tycker att jag är en fantastisk människa. Jag är otroligt stolt över mig själv och min utveckling - och tänkte dela med mig lite utav Gloria Gaynor och 'I am what I am' till er kära läsare, vilken kvinna, snacka om att hon verkligen är stentuff!

We rock so bad

Vet ni vad? Alla som läser detta, jag, du, din vän, ja alla, WE ROCK SO BAD!
Fattar ni att vi alla är underbara människor, med underbara förmågor och potential?
Förstår ni att vi alla är så jäkla bra? Jo, DU MED!

We all totally rock. Så det så.

exciting times

Jag har varit på två intressanta jobbintervjuer idag som kändes mycket lovande, jag får svar i slutet av veckan eller efter helgen. Bara tempjobb under ett par månader men det känns bra eftersom jag har så mycket andra planer med mitt egna projekt som jag håller på och startar upp.

Jag har kommit på det, att jag trivs mycket bättre när jag har mycket att göra. Så snart så hoppas jag att jag kommer att bli en duracellkanin, om jag får jobbet. Konstigt nog får jag mycket mer gjort när jag har mycket att göra, motivationen till att plugga är mycket bättre när jag har ett jobb. Hm, konstigt, en det är så det är.

Nej, nu ska jag fortsätta att äta choklad och skriva på min uppsats. Tack för ditt pris fina Stina, jag ska sätta upp och skriva mer om det här senare i veckan när jag har gjort klart den förbaskade uppsatsen. Oops, den härliga, jätteintressanta uppsatsen menade jag såklart...fake it to make it girls (and boys), fake it to make it.

f*ck you I wont do what you tell me

Finns det något mer frustrerande när motivationen till att plugga ligger på noll trots deadlines, presentationer, seminarier...

Jag har två saker i mitt huvud. Mitt eget projekt och en annan sak som jag inte tänker tala om, gud, ibland är det verkligen svårt med att kontrollera tankebanorna, nu ska jag försöka motivera mig. Mindfulness är roligt, jätteroligt, jätteroligt, gud så kul! (Fake it to make it)

Rage against the Machine på högsta volym föresten, så att jag känner mig ännu mer som den tonåring jag en gång var. Grrrr, watch out! :)

Sofia did a Stina

Stina postade ett väldigt roligt inlägg här omdagen då hon försökte ta kort på sig själv, vilket resulterade i ett par väldigt roliga bilder.

Jag har ju då ingen som kan ta kort på mig, well, förutom EJ som ständigt går runt med en kamera, något man får vänja sig med när man har en kompis som fotograf antar jag. Hur som haver så har jag ingen som helst hjälp av någon om jag skulle få för mig att ta bilder av mig själv till bloggen, dessutom äger jag ingen kamera heller (!) utan tar endast kort med min sketna mobilkamera, men det funkar, ibland.

Och ibland inte. Såhär ser det ut när jag försöker ta kort på mig själv igår innan vi stack på Sunday Dinner. :)

Morning dance

Jag har en ny viktig del i min morgonrutin, nämligen...THE MORNING DANCE! :)
Utföres i pyamasbyxor, helst till Massive Attack. Rumpskakning på högsta nivå.

Söndag, working from bed

Jag var korkad nog att ge bort mitt skrivbord så därför ligger jag i sängen och arbetar, visserligen skulle jag kunna förflytta mig till köket men...sängen är rätt så bekväm faktiskt.

Det jag arbetar med är otroligt roligt, jag har bestämt att göra min hobby till ett litet jobb och det känns helt fantastiskt. I ett tidigare inlägg förklarade jag ju för er kära läsare hur oinresserad jag är av jobb jag läser om på olika websites etc, så därför har jag nu insett att jag får skapa mitt eget yrke helt enkelt. Jag tänker inte avslöja vad det är tills jag startar upp det ordentligt, men ni kanske kan gissa vad det har att göra med?

Tyvärr är det ju även så att jag är beroende av en inkomst, så om det är någon som har ett tips om temping jobs får ni gärna höra av er till mig, I'm open minded!

Nu ska jag skriva vidare på min plan, om några timmar kommer världens bästa Ida hit, vi ska äta Sunday roast. MMMMMMMUUUMMMS!!

Let's do it again...GO AND LOVE YOURSELF!

Hela min livsfilosofi bygger på några små, små saker. Dessa är;

Go and love yourself, mitt nyaste uttryck! Jag älskar det, tycker det är helt brilliant. Jag vaknade nämligen upp en morgon med mitt vanliga morgonhumör och tänkte, 'Go and fuck yourself'...men så tänkte jag om och sa i stället högt till mig själv, stopp och belägg, 'GO AND LOVE YOURSELF!'

Mission Sparkle, jag försöker alltid leva i ljuset och sprida ljus till andra människor och resten av världen. Detta hjälper mig otroligt mycket i mitt eget liv och att i stället vara rädd för att misslyckas, alltid försöka leva med den attityden att det kommer att gå bra och söka efter det som är positivt i stället för det som är negativt.

Hjälpa andra, livet för en otroligt självcentrerad människa som jag är blir så otroligt mycket lättare om man lär sig att hjälpa andra, det behöver inte vara något jätteprojekt utan handlar bara om att försöka komma ihåg att vara en medmänniska och vara där för andra människor. Det gör så att jag lättare glömmer bort mina egna ilandsproblem som jag lätt förstorar upp, samt att jag också då känner att jag gör någon slags nytta i världen. Det är det lilla som kan hjälpa som mest, ni vet, när någon behöver hjälp med barnvagnen upp för en trappa, eller bara ett hoppfullt leende och en kram.

Och tro mig, detta är saker som jag själv har fått lära mig att göra. Jag tror ofta människor får den bilden av mig att jag är född som en glad och positiv människa, som inte har så många bekymmer utan mest skrattar hela tiden. Det är inte sant, jag har jobbat stenhårt med mig själv, mitt beteende och mitt tankesätt i ett bra tag nu, och det kommer fortfarande inte naturligt för mig att tycka om mig själv eller resten utav världen. Jag måste fortfarande ta ett eget beslut till att göra det, och det krävs en hel del action. Ibland skriver jag flera sidor varje dag, jag läser mycket litteratur om just självkänsla, constructive thinking och spiritualitet, och sätter ständigt nya mål för mig själv. Dessutom är jag ganska duktig på att se över mitt tanke och beteende sätt och försöker alltid frågasätta varför jag känner, tänker eller beteer mig på ett visst sätt. Och om det är något jag inte är nöjd med, inte känner mig bekväm med så försöker jag hitta en väg till förändring. Vissa gånger handlar det inte om att förändra beteendet i sig, utan hitta ett sätt att lära sig älska sig själv för den man är och känna att det man gör är faktiskt helt jäkla okej.

Jag säger inte att det är enkelt eller lätt på något sätt och vis. Så därför förstår jag helt och hållet när jag får kommentarer som menar, javisst, go and love yourself, bra teori, men det fungerar faktiskt inte riktigt i praktiken.
Grejen är den, att nej, det kommer inte att fungera om man har en sådan attityd i första taget. För att göra någon som helst förändring i sig själv, så måste man vara villig och man måste vara öppensinnad. Det kommer inte att fungera annars. Du kommer inte få något som helst resultat om du redan har bestämt dig för att det inte kommer att gå. Det som krävs är att man är villig att lära sig nya saker, och att man har hopp och tro på att det man gör kommer att fungera.
För att få självinsikt är det också väldigt viktigt att man vågar släppa gamla ideer om sig själv och om hur världen fungerar. Det är nästan som att lära en bäbis att gå. Du kommer att behöva lära dig ett annat sätt att tänka på, ett annat sätt att bete dig på. Slopa allt gammalt skräp, alla gamla negativa, destruktiva tankemönster och lär dig ett nytt sätt. Kanske låter hardcore, jag antar att det handlar om hur stor förändring man vill ha i sitt liv. Jag ville ha ett helt nytt liv för några år sedan, och var otroligt desperat efter en förändring, så därför körde jag på hårt och omprogrammerade mig själv till en stor del (med hjälp av andra människor såklart).

En annan faktor som är väldigt viktig när det gäller att lära sig att älska sig själv är att försöka röra sig bland människor som ger en kärlek och uppskattning. Jag behövde människor som sa åt mig vilken underbar tjej jag var, och som älskade mig innan jag lärde att älska mig själv. Det var väldigt svårt att lita på dessa människor till en början , men om man bara försöker och inte helt kastar bort det dem har att säga så går det. Rensa ut människor som inte är bra för dig, t.ex människor som har en förmåga att klanka ner på dig. Om du inte har ett val i vilka människor du träffar, pga jobb eller skola, så försök att hitta en väg att hantera det. Bli inte till ett offer för andra människor, ta ingen skit, lyssna inte på deras struntsnack, tänk 'Stackars människor som måste må så dåligt att de alltid har ett behov att försöka få andra människor att må dåligt...'. Blir mycket lättare så.

Hej och hå, det blev en hel uppsats, nu till er som vill och har lust...GO AND LOVE YOURSELF!

Weirdos

Jag och mina kompisar...ehm, kompis kanske man ska säga, pratar en otroligt massa strunt, och gör en otroligt massa larviga saker som vi själva kan skratta i timmar åt.
Ännu roligare blir det när man filmar allt samtidigt.

Come as you are

To all my readers:

Go and love yourself.

Det ska i alla fall jag göra...
S x

my primary purpose

Jag kom på en sak i kväll.
Människor frågar mig om hur det går med jobbsökandet, jag säger hur det går (segt!) och följande fråga är nästan alltid....

VET DU VAD DU VILL GÖRA?

Och mitt ärligaste svar är, nej, verkligen inte. Jag trodde alltid att jag visste vad jag ville, men jag har sedan ett par månader förstått att det egentligen inte spelar så himla stor roll vad jag gör. Jag kommer alltid att vara jag. Jag kommer aldrig bli en yrkesroll, mitt yrke kommer aldrig förändra mig som person, ett jobb kommer aldrig att röra min själ på något sätt och vis.
Jag vet inte hur det är för er läsare, jag skriver bara om mig själv.

Därför har jag på något vis även förlorat intresse helt i det där med att göra någon slags karriär. Jag vill bara ha ett jobb som ger mig tillräckligt med resurser så att jag kan leva mitt liv som jag vill. Något annat är jag inte riktigt intresserad av. Visst, det är viktigt att trivas såklart, att känna att det där med att gå till jobbet inte är en hemsk sak jag måste göra varje morgon. Men det kommer aldrig, aldrig identifiera mig som person. Tror jag inte i alla fall, det är så jag känner nu, idag, kanske allt förändras om ett par år.

Mitt liv är så mycket större än ett jobb, karriär eller utbildning. Jag älskar verkligen det liv jag lever idag, men det har ingenting med skola och karriärsplaner att göra. Min verklighet är så mycket mer än det. Jag, som person, är så mycket mer än det där materiella. Jag älskar att läsa spirituella skrifter och om personlig utveckling, jag älskar att hjälpa andra människor finna sig själva och finna ljuset igen, jag älskar att sitta uppe sent om kvällarna och prata om allt sånt, läsa högt ur böcker, med min goda vän. Det är mitt liv. Så länge jag har det och ständigt utvecklas som person, ständigt är öppen för att ta ett steg till, lära mig mer, så är jag nöjd.

Jag läste någonstans idag att det finns en plan för oss alla, att vi alla har en purpose i våra liv, och om du väntar och ser så kommer du att få veta vad det är du är gjord för att göra. Jag tänkte...WOW...jag undrar vad det är jag ska göra.
Men sen kom jag ju på, att det vet jag ju redan. Och jag gör det redan. Jag lever i ljuset. Jag har överlevt en sjukdom som dödar så många andra människor, och hjälper andra människor att hitta sitt eget ljus. That is my purpose.
WOW O WOW!

Godnatt x

can haz job ?

Jag börjar bli riktigt trött på att inte ha något jobb nu. Jag vet, jag sa upp mig med egen vilja och jag ångrar verkligen inte mitt beslut, men ändå, det är så otroligt trist. I försej pluggar jag, men jag trivs mycket bättre med att ha rutiner, en anledning att gå upp i tid på morgonen och ta sig iväg. Hur som helst har jag en intervju i morgon, det är bara för ett väldigt temporärt, men ack så viktigt, jobb. Har också en del intervjuer inbokade längre fram men inte för något jobb som börjar nu.

Förmiddagen spenderades till att söka jobb, när solen kröp fram bakom molnen tog jag mig iväg på en halkig promenad till en lokal pub här i närheten. Fortsatte med pluggande, jobbsök och lite Emmot Fox läsning framför brasan med en varm choklad (+grädde och marshmallows) framför brasan inne på puben. Mysigt! I kväll väntas dinner med allas vår Elliot och Emma Jane.
Roast dinner och profiteroles står på menyn tydligen, plus lite spiritual smack my bitch up och Love Actually. Swish swish, gotta go!

X

Snow day!

Det är tydligen röd dag i Sverige idag. Ni slipper tydligen gå till jobbet där hemma?
Här i UK har vi ingen röd dag, däremot så har det snöat...cirka 2 cm...och jag fick precis ett e-mail om att alla mina lektioner på universtitet är inställda pga att många lärare inte kan ta sig in till skolan eftersom de bor utanför London där det har snöat mycket mer. I detta landet använder man sig inte av vinterdäck och snöplogar är något man nog aldrig ens har sett förutom på film så därför blir det väldigt krångligt när det snöar.

Dessutom fick jag ett mail igår att deadlinen för min uppsats blivit flyttad tills nästa vecka, på grund av, ja just det, snön.
Can I just say, I LOVE SNOW DAYS! :)

Angelika goes to Sweden

På torsdag flyttar min extrasyster Angelika hem till Örebro för att göra klart sina universitetsstudier, hon kommer tillbaka om 6 månader, thank god, men i kväll hade hon i alla fall sina Good bye drinks på en mysig pub i Stroud Green. Jag tror Angelika kommer att ha det supergött i Örebro där hon kommer att bo i ett halvår, och jag är jätteglad att hennes superbraiga pojkvän Dave kommer med henne till Svealand för några veckor tills hon känner sig hemmastadd. :)


Jag o lilla Loppan som jag, Angelika och Ida kallar varandra för


O så min lilla Mawzel Bawzel såklart


Det snöar i London, här är jag på väg hem i min nya Pippi Långstrump halsduk....I love it!

Paulo Coelhos blogg

Godförmiddag kära läsare,
jag skriver uppsats från sängen idag, känner av min astma ordentligt och varje gång jag reser mig upp så får jag ett hostanfall plus svårigheter att andas. Jippie vad roligt! Jag känner sällan av min astma vilket är helt otroligt eftersom jag var riktigt dålig för några år sedan med astmaattacker varendaste dag. Detta jag känner av nu är inte alls så farligt i jämförelse med hur det brukade vara, men ändå väldigt jobbigt och utmattande när man inte får i sig så mycket luft.

Hur som helst, jag ska ägna mig åt uppsatskriving hela dagen, började morgonen med att läsa lite på Paulo Coelhos blogg, dagens inlägg fick mig att tänka till lite över hur jag hanterar saker i mitt liv, småsaker som uppsatser men även större val. Intressant!

Plugga på YumChaa

Jag sitter på YumChaa i Soho och skriver på min personliga logg som ska vara inlämnad på universitetet på onsdag. 3000 ord om min personliga och proffessioella utveckling är inte så svårt att få ihop - och jag ska försöka att vara så ärlig som möjligt. Ibland är det väldigt lätt att skriva sådant som man tror att läraren vill läsa, men denna gången har jag bestämt mig att strunta i det totalt och i stället skriva helhjärtat om mina erfarenheter, vad jag har för tankar och känslor om det som hänt under hösten och det jag har lärt mig om mig själv. När det gäller min professionella utveckling så har nog den största upptäckten varit den att jag faktiskt inte alls vill jobba inom det min skola utbildar mig till, vilket säkerligen strider mot det min lärare vill höra - samtidigt ser jag inte det som något negativt, jag tycker för min egel del att det är bra att jag har kommit underfund med det och är ärlig om det, jag ser det som en utveckling i sig, att jag vågar gå mot folks expectations för att göra det jag vill göra, det jag tror på. Jag tänker inte arbeta med något bara för att jag är utbildad till det, jag vill leva mitt liv i frihet, inte under en massa 'måsten', 'borde' eller normer.
Däremot ångrar jag inte att jag gör min MSc på något sätt och vis, det skadar inte på något sätt och vis att ha en Master of Science.

Nej, tack och hej så länge, orden om mig måste ner på loggen, inte bara bloggen. :)

The adventures of Bunny and Maw Maw, part 2 (read: 100)

Okej, jag kan faktiskt inte hålla mig. Här kommer en kort sammanfattning av äventyret i Wales.

Vi bestämde oss för att ta en kort promenad innan vi påbörjade vår färd hem till London från Wales. Eftersom vi dagen innan lyckats virra bort oss lite smått uppe på bergen till fots, så bestämde vi oss för att inte gå upp för berget denna gången, utan ta bilen och köra upp till en bergstopp och sedan promenera på plats. Vi satte oss i bilen och började köra. Vi körde genom samhället, förbi ett gäng frusterande ungdomar, en kattunge, några bondgårdar, upp mot berget. Det blev vitare och vitare, och brantare och brantare. På vår högra sida fanns får och snöklädda fält, på den vänsta sidan ett stenbrott med ett hiskeligt läskigt stup. Vi körde så sakta som möjligt. Helt plötsligt stod vi stilla mitt i en backe, på en isfläck, med ett stup på ena sidan, ett dike på det andra, och insåg att vi skulle behöva rulla backandes tillbaka. Sakta sakta rullade vi bakåt, och så tog det stopp igen. Bakdäcket hade fastnat i dikeskanten. På glashal is, med stup på ena sidan, fast på en bergstopp i Wales, där stod vi. Vi försökte med allting, vi la papperskassar, filtar, sittunderlägg under däcken så att bilen skulle kunna ha något att greppa. Ingenting fungerade. Vi puttade, vi lyfte, men vi satt fasst.

Efter många försök insåg vi att vi inte skulle lyckas. Jag sa, 'Why don't we go and look if a farmer can help us'. So we did.
Efter tio minuters promenad anlände vi till den första bondgården. Vi plingade på dörren, kikade in genom fönsret, ropade 'Hello!' men ingen svarade. TVn stod på så vi antog att någon måste vara hemma. Vi gick upp till ladugården där någon spelade klassisk musik på högsta volym. Inte en människa syntes till, bara en otroligt stor ko som stirrade på oss. Blodstänk över snön. Jag tänkte, 'Soon we'll find a dead body'. Vi gav upp, ville inte få den ilskna kon efter oss och promenerade vidare.
Till slut hittade vi Andrew. Han kom ner traskandes från sitt fält och sina får och sa...'Alright?' med en otrolig welsh accent och vi förklarade situationen för honom. Andrew nickade och sa ' I hope the tractor will start, it has not started for three days!'. Som tur var så lyckades han få den att starta, och sa 'Get in then!'. Vi sa...'HOW? There is no room for us?'. Andrew svarade bara, 'Just get in!'. Så med bonden Andrew i mitten på det enda sätet, Emma Jane ihop-mosad vid hans högra sida, jag på hans vänstra, fick vi stå i traktorn. Eftersom ingen av dörrarna gick att stänga var jag tvungen att nästan krama Andrew för att inte falla ut från Traktorn medans vi körde upp för berget. Jag tänkte medans jag stod där och kramade bonden Andrew uppför ett skumpigt högt berg med ett stup på ena sidan...'Detta händer bara oss..'. Väl framme vid bilen kedjade han fasst den vid hans traktor och började köra. Men t.om Andrew's traktor gled bakåt.
'Hur snabbt kan jag ta mig ut ur traktorn om den gör in i oss?' tänkte jag.

Det hela slutade bra. Andrew lyckades till slut lotsa oss upp för berget och till säkert förvar. Vilket jäkla äventyr, och gud vad vi skrattade när vi kom hem!


Only welsh and swedish girls decides that driving up a snowy mountain in Wales is a good idea...'

Hemma i SE15

Kära läsare,
jag är hemma i London igen. Jag skulle egentligen kommit hem tidigare, men på grund av lite oväntade äventyr förändrades mina planer. Jag har inte tid att berätta om det mer nu, tar historien om hur vi fastnade i Emma Janes bil på ett isigt berg med ett stup på ena sidan i morgon - jag har haft det otroligt roligt och har verkligen insett att det är humöret och sällskapet som gör en resa till lyckad.
Nu har jag en hel del skolarbete att göra, två deadlines på onsdag. Woops, det är redan 2010!