Mission tårar

Min blogg fick namnet Mission Sparkle för att jag var på ett mission att vinna över mitt eget mörker. Jag var ganska duktig på det, jag tog mig genom mycket och gjorde det med ett leende. Jag arbetade hårt med många delar av mitt liv, och även om det stundtals var riktigt jobbigt tog jag mig genom det, lärde mig, och delade gärna med mig av det jag lärt mig med er läsare.

Något jag aldrig jobbat med är det våldsamma och otroligt kontrollerande förhållande jag var i åren 2002-2006. Det var mitt helvete, ett helvete som jag var helt ensam i eftersom jag pga olika anledningar inte kände att jag kunde dela med mig eller söka hjälp av någon.

Känslorna och minnena efter de fyra åren lyckades jag effektivt förtränga, glömma bort. Jag tänkte inte på det, och när jag tänkte på det kände jag ingenting. Det är tydligen så man överlever.

Tyvärr tyckte mitt omedvetna att jag var redo nu. Nu när jag träffat världens finaste man så var jag redo att få ett baseballträ i huudet med alla känslor om allt som hände. Jag har börjat att minnas, känslorna med minnena kommer som en tsunami över mig. Allt det som hände mellan 2002 - 2006 känns som att det händer nu.
Jag känner mig panikslagen, ledsen, rädd, förnedrad, sårad och skamsen. Ilskan kommer nog så småningom.

Som tur är har jag fått gratis trauma-terapi i tre månader. Jag ska försöka skriva av mig på bloggen om ni orkar läsa om mitt depp. Jag brukar inte tycka om att skriva om jag inte vet svaret. För just nu vet jag inte vad som kommer att hända, eller hur lång tid det tar för mig att ta mig ut på andra sidan. Men så länge jag vågar ta mig genom detta så kommer det att bli bättre.