Otacksam brutta

Igår blev jag intervjuad för mitt eget jobb. För er som kanske inte vet, jag har haft ett temporärt jobb på en stor mental health charity sedan några månader tillbaka där jag har jobbat som en Independent Mental Health Advocate på psykiatriska sjukhusavdelningar. Mitt jobb innebär i korta drag att verka som en röst för patienterna, informera de om deras rättigheter, diskutera med psykiatriker (och sjuksköterskor) och se till så att patienterna får det de har rätt till. Mycket av min tid går till att bråka med psykiatrikerna....det känns som att jag är i ett ständigt battle - mer om det en annan gång. Det jag vill säga är att jag gillar mitt jobb, men det är rätt så påfrestande! Dessutom när jag arbetar väldigt självständigt då jag inte är del av ett team på sjukhuset, utan har min bas på ett kontor ute i förorten som jag inte spenderar allt för mycket tid på. Kan ibland kännas lite smått ensamt.

Hur som helst så hade jag igår en intervju för mitt eget jobb, som nu blivit till en permanent position. Jag fick det och tänkte , fan också, vill jag verkligen fortsätta? The downside är att jobbet inte längre är heltid, utan har gått ner till tre dagar i veckan - men säkerligen lika mycket jobb. Jag tror inte att detta jobbet är det bästa för min hälsa just nu...men, det är ett jobb. Det är tusen gånger bättre än att vara arbetslös. Så efter att jag kännt mig otacksam så har ag nu börjat glädja mig, vi är fortfarande i en ekonomisk kris och många går arbetslösa. Något att vara mycket tacksam för!