I'm back!

Äntligen fungerar internet igen. Angelikas man-friend Dave kom och fixade det...hmm, ibland är de bra att ha!
Helgen som gick var KUL! Jag var ute på Brick Lane igen och det var faktiskt en myckte bättre upplevelse än vad jag hade väntat. Brick Lane och området runt om kring spenderade jag väldigt mycket tid 2005-2007 under mycket onyktra omständigheter. Men det var faktiskt helt okej att göra en come back. Det var min kompis Shannon's födelsedag så vi firade henne på The Big Chill, det var väldigt mycket folk men musiken var otroligt bra så det var kul.
Det som är synd med Brick Lane är att allt stänger så tidigt, om man inte vill gå till 54 där alla är höga på både dittan och dattan.
Hur som helst - jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Bara efter en vecka av att inte ha bloggat ordentligt känns det som jag har tappat vanan. Men oroa er inte, den kommer nog igång snart igen.

Shannon, Tim och jag.

Provar att blogga fran iphonen. Far bli en kortfattad sammanfattning av helgen...
Jag har varit på fodelsedags-middag i hampstead, discodansat pa bricklane, atit nattliga bagels like in the olsen Days och har fortfarande inget internet hemma.
Och nu har jag lyckats dubbelboka två dejter till onsdag kväll. För er singeltjejer som läser detta, multidejting är det bästa som finns! Jag kan verkligen rekommendera det...skoj som sjutton.
Night night xxx

Solsken och The Mountain Goats

Det ar fortfarande dott pa internet fronten hemma. Sa nu sitter jag faktiskt pa ett internet-cafe! Gud sa sunkigt. Men jag har mail att svara pa, pengar att overfora, bloggar att skriva.
Jag tycker att det ar ganska lustigt att jag har fatt detta behov av att skriva av mig pa ett sadant publikt satt. Och det ar mycket tack vare er mina kara lasare. Jag tycker att det otroligt kul att ni ar inne har och laser mina ord och att ni kommenterar! Love, Love, Love to you all!
Veckan har varit ganska tung. Skolan ar otroligt kravande just nu, och ibland nar allt kanns tungt och jobbigt sa glommer man bort att ta det med en nypa salt och faktiskt ha roligt. I stallet for att vara nyfiken och tycka att det ar spannande att lara mig nya saker, ser jag det bara som krav och far lite prestationsangest.
Jag kom pa mig sjalv och mina tankebanor och har nu tagit ett medvetet beslut att andra installning.
Vi laser valdigt mycket KBT just nu och jag tar till mig av det jag lar med hela mitt hjarta. 'I think therefore I feel' tycker jag stammer otroligt bra med mig. Nar jag kanner mig orolig, angestfylld, arg, ledsen etc sa ar det for att jag tanker tankar som triggar dessa kanslor. Och ofta, i mitt fall, sa fantasirar jag allt for ofta om vad som kommer att ske i framtiden - och tror alltid det varsta. Jag fantiserar om hur andra manniskor kommer att reagera nar jag gor vissa saker. Inte konstigt att man gar runt och kanner sig orolig nar man forutspar framtiden till att bli en katastrof!
Hehe...det ar faktiskt ganska komiskt.

Solen skiner i London, det ar ganska varmt och jag lyssnar pa The Mountain Goats.
I kvall ska jag gora en come back till Brick Lane dar vi ska fira en kompis fodelsedag. Nu vantas en springtur och sedan promenad med Angelika.
Ha en underbar helg mina lovelies...
Sx

Hur viktigt ar pengar?

Jag ar fortfarande i skolan och ar sa trott och energilos att jag inte riktigt vet var jag ska ta vagen.
Jag finner det otroligt tufft att plugga psykoterapi. Man tvingas att analysera och kritisera allt man tror pa, allt man byggt sitt liv runt omkring. Det ar ett nodvantigt ont om man vill bli 100 % oppensinnad for att kunna utvecklas till en bra psykoterapeut.
Men tro mig, det ar hart, tungt och trottsamt. Och framfor allt laskigt.

Jag kanner mig valdigt tveksam till allt just for tillfallet. Jag har tva jobberbjudanden och vet inte viljet jag ska valja. Skillnaden ar location, salary och duties. Jag far £300 mer i manaden for ett jobb som kommer vara tungt. For det med mindre betalt kommer jag att fa jobba mitt i Shoreditch och det ar ju alltid kul, det ger mig 10 minuter cykelavstand till jobbet (lyx for oss som bor i London) dessutom har jag en forkarlek till Shoreditch och Hoxton.
Min fraga ar...hur stor skillnad kommer £300/manad gora for mig? Jag tror inte att det kommer att gora mig lyckligare pa nagot satt. Men det skulle ju vara skont, jag skulle fa lite mer pengar over och kanske kunna unna mig mer saker.
Saker, saker, saker...jag blir inte lycklig av saker. Eller jo, visst erfar jag en slags kortvarig lycka nar jag koper en ny klanning fran American Apparell, eller nya grejer till min cykel...men det ger mig ingen inre varme som varar, om ni forstar vad jag menar..?
I morgon ska jag bestamma mig.

Nu ska jag ta nagra djupa andetag, se till att cykla hem och ga och lagga mig i tid for en gang skull. Jobb pa Priory i morgon!
Laters,
S xx

a loveletter to myself

Stina ar en harlig tjej som idag har utmanat sig sjalv att skriva tre bra saker om sig sjalv. Inspirerande som Stina ar skrev hon fyra. Nu gor jag detsamma.

Jag ar stolt over den jag ar
Jag ar stolt over den jag ar och hur mycket jag har utvecklats pa den senaste tiden. Det har varit forbaskat kampigt men resultatet ar valdigt markbart. Det ar jag som tog valet att gora nagot at mitt liv, men jag skulle aldrig klarat av det utan stodet fran manniskor runt omkring mig.

Jag tycker om mig sjalv
Ingen annan eller inget annat ar viktigare an mig sjalv. Jag ska leva med mig sjalv resten utav mitt liv - darfor har jag som mal att alltid satta mig sjalv i forsta rum, inte pa ett arrogant eller sjalviskt satt, men om jag inte tar hand om mig sjalv, om jag inte alskar mig sjalv sa kommer ingen annan kunna gora det heller. Jag har lart mig att alska mig sjalv genom att saga det till mig sjalv. Jag ger mig sjalv en klapp pa ryggen och sager 'Bra gjort Sofia', 'Du ar en bra tjej', 'Du klarar det har...' eller 'HEY HOT STUFF, you are loveable!'. Jag ger bekraftelse till mig sjalv - for jag ar min egen domare. Does that make sense?


Jag ar envis, empatisk och en overlevare
Jag ar envis som en oxe och ger sallan upp om det ar nagot jag vill ha. Om det anvands med ett sunt fornuft kan man ga langt med att vara envis.
Jag har en otrolig empati for andra manniskor - ett utav skalen till varfor jag vet att jag kommer att bli en bra psykoterapeut.
Jag ar en overlevare. Ni vet min historia, jag ar en overlevare och vill hjalpa andra att radda sig sjalva. Alla har vi en styrka inom oss som vill att vi ska leva - det galler bara att hitta den och anvanda den.

My look
Jag ar stolt over hur jag ser ut. Det ar nagot som har vaxt fram under det senaste aret. Jag alskar mina langa ben och min smala midja. Detta ar nagot jag tror kommer bli battre for varje dag som gar. Den positiva rosten inom mig vaxer for varje dag som gar, och nu litar jag helt och hallet pa mig sjalv och vet att jag ar 'hot hot hot.' Det handlar inte om hur man ser ut. Jag har lart mig att alska mig sjalv och kanna mig bekvam i min egen kropp. Min kropp ar fantastisk - precis som alla andras. Men man maste saga det till sig sjalv. Jag skulle aldrig ha denna installning om jag hela tiden sag mig sjalv i spegeln och rynkade pa nasan.

....

Min telefon fungerar inte som den ska. Min dator fungerar inte som den ska. Varat internet ar totalt dott och Virgin Media vagrar att ta ansvar for det.
Det ar sa kul nar allting kollapsar pa en och samma gang!
Men det ar helt otroligt vad mycket tid man far over nar ingenting fungerar. Jag har faktiskt borjat forsta hur mycket tid jag slosar over tidsfordriv framfor datorn. Men jag ska forsoka fixa det snart, ska ivag nu och se om jag kan fa nagon technical support - bloggandet blir ju lidande och det ar ju inte alls sa vidare roligt.
Pa aterseende!

Internet-los

Varat bredband kranglar hemma sa det ar darfor jag inte har uppdaterat sedan i fredags morse! Men nu ar jag i skolan sa da passar jag pa, ursakta saknaden av de svenska bokstaverna. Sedan vi sist hordes har jag stukat handleden, fyllt 26 ar (!), skrattat, fodelsedags-brunchat och gratit. Hinner inte skriva om allt i detalj, handleden stukade jag under movement-therapy som var med och ledde i fredags morse. Vi gjorde snabba vandningar pa ett halt tragolv och jag ramlade pladask. Pinsamt! Nar jag sedan stallde mig upp sa markte jag att min hogra handled hade svullnat upp. Men det ar battre nu!
I gar blev jag 26 ar och firade detta med brunch och tarta pa Fig&Olive pa Upper Street.


Jag har varit i ett kanslomassig storm hela helgen, jag har langtat efter manniskor som jag saknar, jag har varit ledsen och arg och inte riktigt forstatt varfor - samtidigt som jag inte riktigt vet om jag har ratt att kanna det jag kanner. Det kanns som jag har missat sa manga ar av kanslomassig utveckling och att jag haller pa att ta igen. Kanske jag har helt fel, jag kanske inte ar den enda 26-aringen som i vissa stunder kanner att det ar mycket man inte forstar? Vad vet jag.
Solen skiner och jag kanner mig fri. Jag har gett mig sjalv ett nytt lofte att jobba med. En dag i taget, sa ska det nog gra bra.
Nu hinner jag inte skriva sa mycket mer, har en artikel att analysera, men jag aterkommer i morgon direkt fran LSBU. :)