Tuesday 17 August 2010

Intrusive thoughts

Jag har många gånger i mitt liv gått genom perioder då min vakna tid dominerats av extremt obehagliga tankar. Som barn kunde jag spendera väldigt mycket av min vakna tid med att tänka på döden, något som jag var väldigt rädd för som liten. Senaste gången jag gick genom en sådan period var när jag hamnade i en depression för två år sedan - julen 2008. All min vakna tid gick till att tänka besatta mörka tankar, och jag kunde inte sluta. Så fort jag vaknade på morgonen var de där, så fort jag fick 30 sekunders vila från tankarna kom de lika snabbt tillbaka.

Det är intrusive thoughts
och tyvärr går jag genom en sådan period nu då jag inte kan sluta tänka på allt som kan gå fel. Det är otroligt jobbigt och det dominerar mig till en sådan grad då jag inte riktigt lyckats ta mig ur det. Denna gången handlar det inte om döden, det handlar om att vara i ett förhållande och min rädsla för intimitet. Så jäkla pissigt. Jag är livrädd - tårarna har flödat hela dagen, fick inte speciellt mycket jobb gjort. Ställde in ett möte på sjukhuset eftersom jag inte var i tillräckligt bra mental hälsa för att hjälpa någon. Suck, blä vad jag hatar känslor och tankar. Ibland önskar jag att jag kunde ta något som fick min hjärna att hålla käften.

Som tur har jag världens bästa pojkvän som vet vad som brukar få mig på bra humör, han körde mig till världens bästa Emely i Richmond som bjöd på stora koppar kaffe, kramar och sina visdomsord. Hon är bra hon!

Med klassisk musik i bakgrunden, Reuben bredvid mig som fortfarande jobbar ska jag försöka sova och hoppas på en bättre morgondag.

Natti natti
Sx

1 comment:

Johanna said...

Jag förstår dig. Du låter ofta så oerhört positiv och levnadsglad och inspirerande och det gillar jag. Det här inlägget får dig bara mänsklig, hörru. Så där kan vi troligen alla känna någon gång. Åtminstone jag var livrädd när jag höll på att gå in i ett förhållande. Jag visste inte hur jag skulle bete mig – det var så himla ovant. Men det verkar ju vara rätt, så låt dig vara rädd, ta det långsamt och var öppen mot Reuben hur du känner. Det verkar du ju redan vara. Anyway, det kommer att gå bra.

(Ja, detta är barajagjohanna. Jag har fått en nystart med ny blogg.)