Idag är det tre år sedan jag tog mitt livs viktigaste beslut. Dagen då jag förstod att det där med alkohol och andra sinnesförändrande substanser skulle bli min död, om jag inte sa tack och hej. Och det har jag gjort nu, i början en minut i taget, en timma i taget...en dag i taget. Dagarna har nu blivit till år och det där med att ta en dag i taget är verkligen något jag kan rekommendera för er alla som vill förändra något i erat liv. Man behöver inte göra det föralltid, utan man börjar med att göra det i nuet. Tänk inte vad som kommer att hända i morgon, nästa vecka eller om fem år. Fokusera i stället på vad du kan göra just nu.
Första året var jag på ett rosa moln mestadels av tiden, det kändes som jag varit med om en nära döden upplevelse och var tacksam att jag levde.
Nu när tiden har gått blir det allt svårare att känna naturlig tacksamhet för det jag har. De hemska minnena från våren och sommaren 2007 bleknar och känns inte lika verkliga. På gott och ont.
Men aldrig trodde jag att mitt liv skulle se ut som det gör idag. Jag kommer aldrig att sluta tjata mest för att visa, att allting är möjligt. Igår kom jag hem från Kungsör och Sverige. Nu får ni höra något jag aldrig trodde jag skulle säga, men gud vad jag älskar det stället.
Idag började jag på mitt nya jobb, springer runt på mentalsjukhus och pratar med människor om dagarna , ska syssla med Mental Health Advocacy några månader tills jag hittar något roligare- och sen kör jag Go Love Yourself på kvällstid. En massa klienter senare och jag är nu supertrött....
Godnatt!
No comments:
Post a Comment