Allt som är nytt är läskigt till en viss del. Här sitter jag nu med min otroligt vackra och speciella förlovningsring på fingret, den sitter som en smäck och man måste nog hugga av mig fingret för att få av den....väldigt bra eftersom jag har haft mardrömmar om att tappa den 200 år gamla ringen ner i avloppet, snacka om ångest!
Men det var inte det jag skulle prata om. Jag bröt nämligen ihop TOTALT för några dagar sedan. Grät hela dagen, grät när jag cyklade, grät inne på Starbucks, det kändes som jag grät för alla de gånger jag inte har gråtit under åren...allt kom ut.
Det hade mest att göra med min rädsla för förhållanden och män, jag har ju på något sätt trott att jag hade kommit över detta med att en gång varit i ett abusive relationship. Grejen är den, att eftersom jag levde som supersingel i fyra år innan jag träffade Reuben, så lyckades jag på ett otroligt effektivt sätt inte tänka på alla de känslor som kommer i samband med att vara i ett våldsamt förhållande....tills man tar ett djupt andetag, träffar en underbar man och är i ett nytt förhållande.
Jag har varit så otroligt rädd enda sedan jag i början träffade Reuben, men samtidigt har min magkänsla alltid sagt att det har varit 'rätt' och jag känner mig otroligt glad, trygg och avslappnad i hans sällskap. Så jag har från början valt att gå på min magkänsla i stället för mitt huvud som säger till mig att trygghet endast finns nunne-liv.
Det är konstigt att vara älskad när man är van att bli trampad på, det är konstigt att ha någon som alltid vill träffa mig, det är konstigt att ha någon som ständigt ger mig fina komplimanger, det är konstigt att ha någon som inte blir arg utan förstår och kramar om. Det är nytt, men OJ så underbart!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Usch, jag kan knappt läsa eftersom jag nästan börjar gråta själv.
Du är så värd detta, Sofia. Och jag förstår att det är jättesvårt att till sig det. Jag har nog fortfarande lite problem med att släppa någon inpå helt och hållet. Eller kanske inte – men jag känner mig fortfarande ovan och vet inte riktigt hur jag ska hantera saker och ting, hur man gör. Finns det egentligen något rätt och fel?
Hur som helst. Skönt att du fick gråta. För även om jag avskyr när jag blir sådär och bara gråter, så är det ju väldigt uttömmande också.
Ta hand om dig!
Men gud va kul! Här har jag varit helt off! Grattis! Men alltså jag är också helt emotional just nu, och kan verkligen förstå din rädsla, och hur det känns konstigt att nån kan älska en. Men du är så värd det! :)
Post a Comment