Jag har landat i Sverige och 'the mood' kommer över mig. Det är något som inte stämmer. Känslor vallar inte över mig på samma sätt som det brukade göra, så kallade översvämmade ångestfloder, men jag har svårt att känna mig 'part of', och är så in i norden rastlös. Dock är det otroligt mycket bättre än vad det var för exakt ett år sedan, då jag bara var arg, nervös och kunde inte sitta stilla en sekund. Myror i brallan, eller i huvudet, minst sagt...
Stopp och belägg! Se nu bara hur otacksam jag är. Hur kan jag bara sitta här i min egen negativetet och gnälla? När läget, så som det är, ser ut så här:
Jag har semester - behöver inte göra ett dugg! UNDERBART!
Jag är omgiven av vacker natur och har 10 minuters promenad ner till Mälaren
Jag äter supergod mat, har grillat två dagar i rad och har dessutom sällskap när jag äter, vilket för en singeltjej som jag inte händer varenda dag..(dock ganska ofta ändå)
Jag har tid till att gå ut och springa och cykla, varenda dag...igår var jag ute och sprang två gånger (rastlöshet!), 11 km sammanlagt...help, a new addiction? Well its a good one...
Jag kanske ska ut och rida i helgen eller på måndag. Fy fan vad roligt.
Jag får umgås med min familj och mina syskonbarn, supermysigt.
Nästa vecka väntas högtryck...well, let's wait and see..
Livet är härligt när man ändå tänker efter. Jag är på semester, och i september ska jag påbörja min utbildning till att bli terapeut.
Nu är det nog behövligt att börja skriva tacksamhetslistor igen. För inte tänker jag sitta här och vara negativ eller deppig, helt i onödan. Men det är så lätt att glömma, att bara vara lite tacksam ibland.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment