Om att vara rastlos

Jag ar kroniskt rastlos. Jag kan inte bara ga hem efter jobbet och ta det lugnt. Det rycker i mig medans jag sitter dar i soffan. TV-tittande intresserar mig inte, det var langesedan jag sag pa nagot av noje som var stimulerande. Sa igar var jag ute och cyklade nagra mil langs themsen. Jag alskar att rora pa mig, och nar jag cyklar sa upplever jag nagot som inte hander sa ofta...my head becomes quiet. Min hjarna fokuserar pa att halla balansen, trampa, se upp for Londons hiskliga trafik, samtidigt som den tar intryck fran allt som sker runt omkring mig. Alla ljud, rorelser och dofter.
I normala fall, nar jag ar stilla, hor jag hundra miljoner tusen tankar i mitt huvud. Det kan bli ganska trottsamt ibland. Detta brus. Sa det ar skont nar det blir tyst, for en stund.