Min tid i Rovinj och det adriatiska havet lärde mig massvis. Jag känner ett sådant lugn och jag vägrar att låta mig själv glida tillbaka i London-stressen. Jag fick ett nytt perspektiv när jag var där, jag har svårt att sätta ord på allt det jag känner, men en sak är säker och det är att jag vill leva mitt liv på ett annat sätt.
Missuppfatta mig inte, jag är lycklig och trivs skapligt med mitt liv. Men det är tufft att bo i storstaden, jag känner mig ofta frustrerad, trött, irriterad och arg över att behöva armbåga mig fram. Jag har på något sätt trott att success och framgång skulle göra mig lycklig, men jag vet nu att det inte riktigt är sant. I Rovinj gjorde jag inte mycket, jag strosade runt i staden, reflekterade massvis över mitt eget liv och mitt beteende, mina känslor, vem jag är, vem jag vill vara och levde i stunden. I nuet. Jag hade allt jag behövde, de bästaste vännerna, fint väder och en morgon som alltid började med att läsa ur min meditationsbok, och verkligen ta till mig av det som stod där.
Det fick mig till att fundera vad jag håller på med i London då jag sällan får en enda sekund till att bara njuta.
Men London är mitt hem och jag älskar det här, men jag vill leva mitt London-liv med lite av det lugn som jag upplevde i Kroatien. Sluta kämpa, sluta armbåga mig fram, utan bara ta dagen som den kommer.
När jag kom till jobbet igår så var det första jag hörde min kollegas frustration. Jag la till dövörat, för jag vägrar. Jag vägrar att gå tillbaka till den där bisarra irritationen som många människor vältrar sig i varje dag. I stället, så ska jag bara försöka att vara...
No comments:
Post a Comment