Thursday 23 October 2008

i am going to sit down for a little while

Ibland måste man ta en paus och bara andas. Igår orkade jag inte längre, jag var tvungen att ge mig själv en paus. Efter inbrottet och den otäcka mannen i mitt sovrum så har jag kännt mig otroligt upp och ner, överallt och ingenstans, och det blev bara för mycket den här veckan. Men allt kan man lära sig av, och vissa saker lär man sig den smärtsamma vägen.
Jag har förstått att man inte alltid behöver hålla skenet uppe, ibland är det kanske nödvändigt att bara säga 'Jag orkar inte med' och bara gråta, eller skrika,kanske bara vara riktigt ledsen. Känna precis det man behöver känna.
No need to be a superwoman all the time!
Jag tror att jag kanske är en gnutta för hård med mig själv. Man är nog inget 'failure' bara för att man inte är ute och springer kl 8 på lördagar, eller för att man inte orkar vara glad, duktig, hurtig, smart med mycket mycket mera hela tiden...
Min sponsor säger till mig att jag är otroligt duktig, jag har ju varit utan vin och piller o sånt annat mind-altering i 14 månader, och det är väl ganska bra. Om man tänker efter.
Bed now!
S x


3 comments:

Anonymous said...

Med andra ord: du är en super woman ändå! Vet inte om jag kommenterade inlägget om inbrottet längre ner tidigare (jag läste det i stress), men det lät väldigt obehagligt och det är inte konstigt om du inte mår bra efter det...

Stor kram!

Iskall said...

Jag tycker du ar helt otrolig som fortfarande star upp! Kram

SW said...

Johanna och Stina - tack, vad gulliga ni är. :)