Twilight

OH MY GOD, i kväll var jag och såg den andra Twilight-filmen New Moon. Jag hade inte sett den första men det spelade ingen roll, jag älskade den. Filmen må vara en cheesy teenage-movie, men gud vad den har många budskap om relationer, co-dependency, ont och gott, frestelse, etcetra. Författaren lyckades till och med få in lite domestic violence i det hela - en sagovärld! Jakten efter lycka, det tomma gapet inombords som ständigt måste fyllas, dramatiken av en förälskelse, av en ung tonårstjejs liv - behovet av uppmärksamhet. Att förälska sig i någon eller något som är allt man själv inte är, det farliga och spännande, det annorlunda. Allt, allt fanns verkligen där. Det var nästan som att se mig själv när jag var femton år gammal igen. Och nitton också, för den delen.

Nej, sovdags nu, tidig start i morgon bitti!

ÅHH!

Efter att ha legat i sängen och väntat på att det skulle sluta spöregna drog jag på mig och löparkläderna och tog mig ut. Jag hann inte komma längre än runt hörnet (bokstavligen) när det började regna igen. Det blev vått, kallt och lerigt. Att det där jäkla vaccinet även påverkat min astma är ingenting jag jublar över.
Dessutom har Astrid tuggat sönder sladden till ipod-lurarna.

Nu har jag ätit pepparkakor och druckit kaffe, har en uppsats att skriva. Märks det att jag är lite sur?

Första advent

Gick inte och la mig utan fixade lite här hemma i stället, det är så mysigt att julpynta! Nu vill jag ha mer dekorationer och kommer nog att gå helt crazy i år...funderar på att investera i en liten julgran.
Sov gott och god första advent allihopa!

Borta bra men hemma bäst

Nu har jag kommit hem från min korta visit i Stockholm. Har umgåtts med in storasyster och hennes familj, det har varit jättemysigt. Fick även träffa min systerson Melker 6 veckor för första gången också. :)

V har fikat, babblat och bara tagit det lugnt. Syrran lyckades även övertala mig att ta vaccination för svininfluensan eftersom jag har astma , hela Sverige har ju hyperhysteri över svininfluensan , mamma blev nöjd i alla fall. Själv fick jag ont i armen och känner mig riktigt hängig med feber och huvudvärk. Well well. Nu ska jag sätta upp min nya fina julstjärna och sedan gå och lägga mig, hoppas jag mår bättre i morgon eftersom jag har en massa att göra.

Det handlar om vad VI kan göra

Karin skrev en bra och tänkvärd kommentar på mitt tidigare inlägg nedan 'We are living in a sick world'.

'Jag håller med om att det är en galet sjuk värld vi lever i på många sätt, och att det är viktigt att många lär sig stå upp för och respektera sig själva. Däremot tycker jag att ansvaret främst ligger på de som faktiskt är våldsamma (majoriteten män, ja), än de som blir utsatta.

Som jag ser det handlar det främst om att dels förändra de som är våldsamma idag, dels om att uppfostra kommande generationer till (hur klyschigt det än låter) individer som respekterar andra, som inte tar till våld när de blir frustrerade/mår dåligt/whatever. Däri ligger ju både att respektera sig själv, och andra.

Överlag tycker jag att mycket mer fokus behövs läggas på förövarna, deras ansvar att förändra sig, än "offrens". Därmed inte sagt att det inte är viktigt att kunna stå upp för sig själv, säga nej, osv. Hur tänker du om det, om förövarnas ansvar, i relation till de utsattas? ´

När jag skrev att det inte är männens fel, att det är vi som måste ta ansvar, så menade jag att vi måste mötas på halva vägen. Vi kan inte endast se oss själva som offer utan göra det vi kan för att förbättra situationen. Och ja visst självklart innebär det att vi måste utbilda kommande generationer till att inte bruka våld, men samtidigt har vi även också ett väldigt stort ansvar att inte göra oss själva till lätta offer för våld. Vi måste sätta gränser. Jag går alltid efter mottot att jag kan inte ändra någon annan, utan endast mig själv. Jag kan inte ändra någon annans respons eller beteende, dock har jag ansvar för mina egna handlingar och beteende. Jag lägger inte all skuld på mitt helvetiska förhållande på mitt ex pojkvän, jag var ju med i spelet. Jag valde att stanna, jag valde att gå mot alla mina principer för att förska att få förhållandet att fungera. Förstår ni, jag satte inga gränser, mitt beteende mot mitt ex fick det att se ut som att jag accepterade allt han gjorde mot mig. Jag var den personen som inte sa något, som inte sökte hjälp, som stannade. Självklart var jag också en väldigt sjuk människa på den här tiden vilket förklarar det mesta, men jag förstår nu att det jag hade en del i det hela att spela.

Precis på samma sätt ser jag dagens samhälle och hur vi människor beteer oss mot varandra. Jag är inte ensam om att ha betett mig som en total dörrmatta under flera år, tjejer gör det hela tiden. Vi kan inte sätta gränser, vi har förlorat vårat egenvärde, vi är inte stolta längre, många vet inte om att vi har rätten att säga nej, att anmäla eller att försvara sig.

När jag säger 'Vi' så förstår såklart även jag att detta inte gäller alla tjejer, men alldeles för många. Du kan öppna vilken dagstidning som helst så står något. För några dagar sedan var det en tjej som fick sin hand avskuren i Kentish Town och lämnades till att förblöda till döds. Detta händer 'on our door step' och tjejen i fråga var för rädd för att gå till polisen. Förstår ni, det handlar om att sätta gränser! Och vi som medmänniskor har ett ansvar att utbilda de som inte vet, de som inte förstår, och den kommande generationen. Det är precis detta jag talar om, vi måste möta problemet på halva vägen, jag vet inte riktigt hur man ska göra för att göra en förändring i de som är våldsamma, det har jag ingen aning om - förhoppningsvis finns där en lösning att hitta till dessa sjuka stackare också, men, det jag kan göra är att försöka prata om sådant som jag förstår, för det är där jag kan göra en skillnad.

Och för er som är mer intresserade så hittade la min bästis precis upp en sida på facebook, City of Joy I Kongo som behöver vårat stöd.

Welcome to the land of internet

Jag sitter på bussen från Skavsta flygplats in till Stockholm city, med gratis trådlöst internet. ME LIKE! På flyget var jag duktig och pluggade varenda minut av resan, och blev lite orolig hur jag skulle klara av min rastlöshet på en trång buss i 80 minuter. Därför blev jag jätteglad när jag fick veta att jag kunde spendera de 80 minuterna i zyberspace i stället för mitt eget duracell-huvud.

Sverige, älskade land, the land of internet. :)

And off she goes

Jag flyger till Stockholm i morgon och blir borta ett par dagar. Tar givetvis med min little machine of love, dvs min nya netbook, men kommer nog mest att vara upptagen med att vara syster till min storasyster Johanna och ha det mysigt.

Foto: (c)emmajanerichards.com

we are living in a sick world

Åh herre gud mina kära läsare vad jag känner mig frustrerad. Jag börjar inse mer och mer vilken sjuk värld vi lever i, hur många människor som mår dåligt, hur många människor som lever i någon slags bubbla, hur vi försöker fylla våra liv med materiella ting, gömma oss bakom en fasad av snygga bilar, handväskor, perfekta lägenheter och jobb. Verkligheten är att vi dör inombords. Ni kanske inte håller med, ni kanske inte har sett det, men tro mig, det har jag.

Det här med våld mot kvinnor är en sådan sak som jag tänker på väldigt mycket nu förtiden. I feel like we are all dying. Men det är inte männens fel. Vi måste lära oss att ta ansvar, vi måste lära oss att stå upp för oss själva, att inte bli behandlade som skit. Vi måste lära oss att vara stolta, att inte förvänta oss något annat än att bli behandlade med respekt. Vi måste förstå att vi har all rätt att försvara oss själva, att skydda oss själva, att anmäla, att fråga efter hjälp, att säga nej.

Om inte vi kan göra det, hur ska då våra barn klara det? Förstår ni att vi är den generationen som ska utbilda vår framtid? Förstår ni att vi alla har ett ansvar? Förstår ni att vi måste rädda oss själva innan allt går under? Den spirituella hungern håller på att äta upp oss, och ingen jäkla mulberryväska eller det perfekta jobbet eller den perfekta lägenheten kommer att ordna så att det blir bättre.




Fuck, I feel like starting a revolution.

a poem

"I got flowers today.
It wasn't my birthday or any other special day.We had our first argument last night, and he said a lot of cruel things that really hurt me.I know he is sorry and didn't mean the things he said because he sent me flowers today.
I got flowers today. It wasn't our anniversary or any special day.Last night he threw me into a wall and started to choke me. It seemed like a nightmare. I couldn't believe it was real. I woke up this morning sore and bruised all over.I know he must be sorry because he sent me flowers today, and it wasn't Mother's Day or any other special day.
Last night he beat me up again, and it was much worse than all the other times. If I leave him, what will I do? How will I take care of my kids? What about money? I'm afraid of him and scared to leave.But I know he must be sorry. Because he sent me flowers today.
I got flowers today. Today was a very special day.It was the day of my funeral.Last night he finally killed me. He beat me to death.If only I had gathered the courage and strength to leave him.I would not have gotten flowers today".

Jag hittade den här dikten efter att ha letat efter bloggar som handlar om domestic violence. Jag lyckades inte hitta många, men ni som är intresserade kan kika på http://lady4peace2.blogspot.com/ . Jag antar att det för skamligt att skriva om det, men jag orkar faktiskt inte riktigt bry mig om att skämmas. Jag överlevde, jag lyckades ta mig ur förhållandet, och det är jag stolt över. Därför, ska jag prata om det. Let's break the silence. Det är vanligare än ni tror, men just på grund av att ingen pratar om det, att vi inte vågar, på grund att vi skäms, att vi inte vill såra våra anhöriga med sanningen, så håller vi tyst. Tyvärr är det också på grund av dessa faktorer som många inte söker hjälp. Det är därför vi tvingas att leva ett dubbel-liv, där ingen vet vad som försigår. Man skäms. Jag ville inte vara den där tjejen som hade misslyckats att gå, att lämna honom. Jag ville bli sedd som stark, inte svag. Vad skulle hända om jag berättade, jag visste vad svaret skulle bli...'LÄMNA HONOM, NU!'. Problemet var just det, att jag inte visste hur.

Jag var så svårt manipulerad av mitt ex att jag inte såg mig själv leva ett liv utan honom. För jag trodde att han verkligen brydde sig om mig, han gav mig sällan blommor, men han fick det alltid att se ut som att han brydde sig efter att han gjort mig illa. Efter slagen gav han mig alltid vatten, det var alltid han som tröstade. Och hur sjukt det än låter, man tror alltid att det ska bli bättre. Jag trodde alltid att om jag betedde mig på ett visst sätt, så skulle han ändra sig.

Jag trodde aldrig att det skulle hända mig, men rätt som det var så satt jag där, helt hjärntvättad. Det jag vill säga är, sök hjälp innan det är för sent, du har ingenting att skämmas över, det är inte ditt fel, och du kan leva utan honom.

godermorgon

Godmorgon! Wow, jag har äntligen lyckats ställa om dygnet, har varit vaken sedan klockan 7 och ska ägna dagen till att fylla i långa jobbansökningar och förberedelser för en uppsats. Min netbook ska bli levererad mellan 7 am och 7 pm idag, så det blir till att stanna hemma tills den kommer. Varför kan leveranstider aldrig vara lite mer exakta?

Nu, kaffe och muesli!

i am alive

Det har hänt något med mig. Igår var jag hemma hos EJ och sjöng till klockan två på natten. It's coming back to me! Jag cyklade hem mitt i natten och kunde inte riktigt hålla tyst, jag känner mig mer levanden än någonsin.

Dessa nattliga aktiviteter är kanske inte så lämpligt när man har jobb att söka och uppsatser att skriva, jag försöker att gå och lägga mig. Men ni vet hur det blir, jag står där och borstar tänderna och så dyker en massa ord och meningar upp i mitt huvud som jag måste skriva ner.

Jag har drabbats av en kreativ energi. Synd att den inte har någonting att göra med min uppsats om automaticity som ska vara inlämnad nästa vecka.

En kväll med Ida

Igår kväll var jag hemma och hälsade på världens bästa Ida och hennes nya lägenhet i Camden. Vi brukade ju bo tillsammans i tre år, så nu när vi alla har flyttat hemifrån är det ju nödvändigt att gå och inspektera, se till så att pojkvännerna har kidnappat mina käreste till en bra plats. Och Gee, Idas pojkvän, får helt klart godkänt av mig. Högt i tak, superstora fönster och utsikt över en liten park - jättefint. Det är nästan så att man saknar norra London när man är där...:)

afterwards

Började skriva ett inlägg om festen jag var på igår, men det kändes så otroligt falskt så jag var tvungen att sudda ut det.
Ni vet hur det är, man går till ett album launch, dina vänner som spelar i bandet är fantastiska, det är deras kväll, de ska precis släppa sitt andra album.

Jag gick fram till trummisen i bandet som brukade vara en god vän till mig, vi har inte setts på länge. Ganska snart så upptäcker jag hur smal hon är, hur små hennes pupiller är, hur hon skäms, hur hon inte riktigt är närvsrande så som på en annan planet.

Fan också. Jag vet inte riktigt om jag kan stå och se på medans människor jag bryr mig om sakta kör in i en betongvägg.

afternoon with Sofia

Tillbringar eftermiddagen på mitt nya favoritcafee och förbereder för nästa veckas presentation om 'Forgiveness, Feeling Connected to Others, and Well-being'. Gött gött!

you look different?

Idag när jag kom till skolan tyckte alla att jag såg annorlunda ut...no make up! Trivs ganska bra med att kunna gnugga ögonen så mycket jag vill, speciellt i skolan.

Prsentationen gick bra, nu ska jag cykla till EJ och kolla på film. Ha det gött så länge!

welcome to my world

Idag satt jag i sängen och sökte jobb. Samtidigt tänkte jag på presentationen som ska vara klar tills i morgon. Och mitt projekt som jag skriver på. Så jag samlade ihop mina papper och tog en promenad ner till Petit Tou och började skriva på min presentation. Samtidigt som jag tänkte på alla jobb jag borde söka. Och självklart, på allt annat jag kunde göra med min lediga tid. Som att skriva en bok, starta en blogg/mötesplats, forska om bodydysmorphia....allt detta går runt i mitt huvud vilket gör det ganska så svårt att fokusera på just det jag bör göra, den stunden. Dessutom får jag även dåligt samvete för min låga koncentration. Eller låg och låg, jag vet inte vad jag skulle kalla den..utspridd kanske. Min hjärna är bara extremt aktiv.

Därför blir det lätt så att jag sitter uppe mitt i natten och pluggar, precis som i natt. Jag har inte riktigt energi eller tid till att tänka på alla de andra miljoner saker som jag vill eller bör göra. Tydligen gör Paulo Cohelo samma sak, så jag antar att det är okej.

Reclaiming my life

Jag är så otroligt excited!
Under hela min uppväxt fram tills det att jag flyttade till London så har jag sjungit i olika köer och i en massa uppträdanden. Men under mina sju år här har det varit så mycket annat som stått i vägen för sången, så någonstans under allt tappade jag bort min vackra röst. Sedan några år nu har jag letat efter tillfälle att ta upp sången igen, och nu har det tillfället kommit, jag ska nämligen börja sjunga i Nunhead Community Choir. Passar mig ypperligt eftersom jag vill bara börja med att öva upp min röst igen, få fart på de gamla stämbanden och sätta igång magmusklerna.

När jag sjunger känner jag mig otroligt levande, och jar har aldrig haft något problem med att sjunga för publik - det är som terapi för mig. Jag kan ibland känna mig väldigt sorgsen att jag tappade sången, och därför känns det så skönt att jag börjar finna tillbaka till mig själv och mina gamla barndomsintressen igen. Ni förstår inte hur mycket detta betyder för mig, jag sitter här och är nästan tårögd samtidigt som Andrea Boccelli vackra röst är på högsta volym.

I am reclaiming my life. :)

Dagens to do

God förmiddag världen. Jag tog en sovmorgon i morse eftersom jag satt uppe och pluggade halva natten - förökte gå upp klockan 8 men det gick inte. Klockan var strax före tio när jag rullade ur sängen - jag stekte plättar till frukost och är förberedd för en schemalagd dag...

♥ 11.30 - 14.30 Söka jobb
♥ 14.30 promenad ner till cafeet Petit Tou i Peckham för att plugga lite på min presentation
♥ 20.00 - 21.30 möte i Greenwich
♥ 22.00 - resten av natten, ännu mer plugg!

presentation

Efter att ha varit arg, slagit mig själv i huvudet och lyssnat på Rage Against the Machine i ett antal timmar tvingade jag mig ur pyamasen, satte på mig mina träningskläder (i brist på mysbyxor) och promenerade ner till East Dulwich och satte mig på ett cafe och pluggade. Jag har en presentation på Onsdag i ämnet 'Psychology of Gratitude' som jag förberedde för. Det gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra med mitt ruttna humör.

Jag ska forsätta nu. Har köpt små memolappar och allt. Detta blir kul!

crash, boom, bang

Jag är så jäkla förbannad. Undrar om det skulle bli bättre om jag gick ut och slog ner några människor? Eller kastade ut datorn genom fönstret? Eller kanske petade ut mina egna ögon?

Gud vad jag hatar pms.

a note from a survivor

Mitt under min pms-dag så bestämde jag mig. Det är dags för ytterligare en förändring. Jag ska sluta vara så arg på män, jag mår faktiskt inte bra av det. Jag trivs inte med att vara arg och otrevlig.

Efter att ha lyckats ta mig från ett absusive förhållande och dessutom blivit nykter så har jag sökt mig efter trygghet. Och i min ekvation för säkrad trygghet fanns inga män med. HÅLL ER BORTA, var mitt budskap. Jag har verkligen inte låtit någon kille in på något sätt och vis, jag har gett de mordiska blickar och varit ganska otrevlig. Endast för att känna mig trygg.

Jag är en survivor, men min resa tillbaka från mitt förhållande med min ex-pojkvän har jag inte hanterat alls på samma sätt som min resa tillbaka från mitt missbruk. När jag blev nykter så var jag livrädd över hur jag skulle leva livet. Hur skulle jag klara av att ha ett liv precis som alla andra, när jag inte hade alkoholen till hjälp? Men jag bestämde mig för att klara av det, att trots min rädsla ändå gå ut och möta världen. Träffa människor, gå på universitetet, inte isolera mig. Jag gjorde det med små, små steg, samtidigt som rädslan ibland kändes som ett stryptag runt halsen.

Mitt föhållande till män har jag inte riktigt hanterat lika effektivt. Jag har hållt mig borta, helt enkelt. Jag har inte låtit någon nära, bara de pratar med mig får dem en 'FUCK OFF' blick tillbaka. Vilket inte är så trevligt, jag trivs inte riktigt med mig själv när jag beter mig som en arg snobb, och jag tycker heller inte att det är rättvist att alla män på denna jord skall behöva ta skulden för min ex-pojkväns beteende. Så därför, har jag nu bestämt mig, att trots min rädsla ska jag bete mig annorlunda. Jag ska vara trevlig, och inte reagera impulsivt. I stället för att vara otrevlig ska jag försöka le och vara...trevlig. Men tro mig, jag kommer att le samtidigt som jag kvävs av rädsla. Act as if, they say. So I will! Act first and the mind will follow.

Watch out....

Jag har gått in i en hyperintensiv postitiv period igen, har en massa energi, är jäkligt effektiv, lever i faith och i ACTION.

Igår fick jag en påminnelse om hur jag har lyckats gå från att hata mig själv till att älska mig själv, och hur jag på den vägen har förändrats. Jag började sikta mot ett ideal, jag ville förändras, jag ville leva mitt lev annorlunda. Mitt ideal kallade jag 'The Best Sofia', och jag hade alltid henne i tankarna när jag befann mig i en situation som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. Jag försökte alltid att tänka, 'Vad skulle den Bästa Sofia gjort i den här situationen, hur skulle hon bete sig, hur skulle hon hantera den?'. Och även om jag inte kände att jag hade modet, så försökte jag alltid bete mig som den Bästa Sofia. Inte som den gamla Sofia som jag aldrig lyckades att känna mig stolt över. Det tog i mot i början, för min första instinkt var ofta att bete mig som jag brukade göra, det vill säga, skita i allt, vara oärlig, inte stå upp för mig själv, inte ta ansvar, inte ha tro...

I just want to say, HELL YEAH, life is awesome!

working from bed

God förmiddag kära läsare! Jag har varit vaken sedan klockan 7 i morse, gick upp, tog en dush, åt frukost och har sedan dess fyllt i en massa jobbansökningar. Jobbade från sängen - Astrid och Elsa ville också självklart vara med. Astrid ska alltid ligga PÅ mig dock, det kan bli lite jobbigt när man har viktiga saker att göra.

Nu har jag förflyttat mig från sängen till soffan, gått från att dricka te till kaffe, lyssnar på klassisk musik på Spotify och ska snart gå och göra mig ordning för en busy day.

I am like so bloody effective.
Hörs senare! X

The evil

Evil, evil Daim. Jag ska aldrig mer köpa en stor påse daim på Ikea igen. Så fort jag tar en så kan jag inte sluta. Någon som kan komma hem till mig och äta upp dem så jag slipper?

Happy happy happy :)

Jag ville bara berätta att jag är så otroligt lycklig just nu - jag söker en massa spännande jobb, jag är väldigt effektiv, skolan går bra, mina kompisar är bäst, jag skrattar en massa, går på en otroligt massa möten, hjälper en hel hög med människor...

Och det är väl just det som gör mig nästan hög på glädje, att hjälpa andra, låter klyshigt, jag vet, men testa det - it works!

En inspiration

Igår träffade jag en gammal vän för frukost på South Bank. Vi träffades för 2.5 år sedan när vi båda två var nya på våra möten. N som vi kan kalla henne lyckades hålla sig borta från alkoholen och drogerna men utvecklade tyvärr väldigt snabbt anorexia i stället. Hon blev tunn som en fjäder, hade mörka ringar under ögonen, frös ständigt, spenderade hela sin tid på att gå runt supermarket och räkna kalorier, kräktes upp den lilla maten hon åt. Ett rent helvete helt enkelt.

Jag var riktigt orolig för henne, var inte helt säker på om hon skulle klara sig genom det här.

Igår när jag träffade henne var det som att träffa en ny tjej. Eller rättare sagt, en ny kvinna. N är frisk, hon har gått upp i vikt, hon har fått tillbaks sina kurvor, hennes hy är fantastisk, hon har långt tjockt hår, inga mörka ringar under ögonen, och hon säger dessutom att hon är glad och lycklig! Hur lyckades hon ta sig igenom detta och bli frisk?
Jo, hon gjorde sitt tolvstegsprogram med hjälp av AA, men för att kunna tillämpa det till sin anorexia så startade hon upp egna möten - nämligen Anorexia Bulimia Anonymous. Efter att ha fått nys om att ett sådant fellowship finns i USA så beställde hon all litteratur, startade upp ett möte i veckan, och började hjälpa andra anorektiker och bulimiker. Efter bara några månader har ett möte i veckan blivit till tre, och hon planerar även att hjälpa andra att starta upp fler möten runt omkring Storbrittatinen.

Jag tycker detta är superhäftigt, kan inte riktigt förstå att detta är samma tjej som en gång träffade för lite över två år sedan.

You go girl!

I am going to jail

Yes, det är sant. Jag har fått min order och kommer att bli kallad in till Belmarsh.
Har jag begått ett brott? Nej men killarna där inne måste få veta om alkoholism (80 % av alla brott som begåtts av de som sitter inne är relaterade till alkohol) , och jag ska in och snacka med dem. De har ju också en rätt till att veta att det finns en solution.

Nej, nu ska jag sova, har ett möte klockan 7.30 i City, sedan frukostdejt med en vän klockan 10, för att sedan gå till universitetet! Sweet dreams x

Dagens viktigast lärdom!

Jag har druckit blåbärssoppa idag. Vet ni hur man översätter blåbärssoppa till engelska?
Nej, det är inte blueberry-soup. Det är BILBERRY SOUP. Sofia har nämligen lärt sig något nytt idag, och det är de svenska blåbären som vi har i Sverige och gör till exemple blåbärssoppa av, kallas inte blueberries på engelska utan bilberries! Våra svenska blåbär är en annan sorts bär till de blueberries som säljs här i UK, de är besläktade, men inte samma bär. Jag tyckte detta var jättekul att få veta, eftersom jag länge har undrat över hur engelska blueberries kan smaka så annorlunda till våra svenska blåbär.

Här är artikeln som talade om för mig hur det låg till. Skönt att slippa behöva filosofera över det år framöver...

Produktiva dagar

Jag är arbetslös men känner mig otroligt produktiv ändå. Världens längsta ansökningar har blivit ifyllda och postade, telefonsamtal är avklarade och jag kan här med säga...att söka jobb är ett heltidsjobb! Det är sant, igår jobbade jag på en ansökan i 6 timmar! Då kanske jag ska tillägga att jag är perfektionist också, allt måste vara perfekt så därför blir det så att jag ändrar om, skriver drafts etc innan jag skickar iväg det.

Mina närmaste dagar är faktiskt ganska uppbokade, det är frukostmöten och luncher, skola, uppsatsskrivande och ännu mer jobbsökande...

Nu ska jag iväg på ett möte i Greenwich - life is good - ses senare!

first day of the unemployed

Här har ni min utsikt från soffan - pyamas, kaffe och katterna - Regina Spektors nya skiva på Spotify. Jag känner mig positiv och lugn, vaknade däremot upp med en massa negativa tankar, funderade på att ligga kvar i sängen och gömma mig, men blev snabbt påmind om att det faktiskt inte gör någonting bättre. Tro mig, trots att jag väldigt ofta 'comes across' till människor som superpositiv så är det verkligen inte min default setting.

En bra start på morgonen är viktigt för mig - kaffe, gröt och min 24 Hours a Day från Hazelden hjälper mig att komma igång. Det är så lätt att börja dagen med att ha dåligt morgonhumör, ni vet, man vaknar, tänker på allt hemskt som kan hända, förstorar upp det tusen miljoner gånger, och sedan fortsätter man dagen med att leva i ett negativt tankemönster baserat i rädsla. Det gäller att bryta mönsret om man vill ha en produktiv dag, få saker och ting gjort. Jag kan verkligen rekommendera en meditation/daily reflectionbok - det är superbra om man vill bli påmind om det ljusa i livet, personlig utveckling etcetra.

Jag söker jobb, det är jättekul (well, det är det jag sitter och säger till mig själv...fake it to make it!) , och vill jättegärna ha biljetter till Regina Spektors konsert på Hammersmith Apollo den 4e December...men det är slutsålt, snyft.

dreams without action is fantasy

Jag har en massa ideer i huvudet, en massa kreativitet som flödar men väldigt lite action. Det finns en massa jag vill göra, det är bara svårt att ta första steget.

Visioner. Jag tror jag behöver lite faith. Ibland känns det som att jag ödslar en massa tid på att drömma. Jag glider in i min egna lilla värld, det är en fantasi, jag skulle vilja göra den världen verklig. Men på något sätt fastnar jag i bubblan, i drömvärlden.

Dreams without action is fantasy som det står på min käre Andrea's facebook page.

I need to connect with that other side. The other side outside the bubble...

team bunny and maw

Efter en springtur i parken och shopping på Ikea med min fd kollega så mötte jag upp EJ aka Maw i Greenwich. Vi spenderade hela £1 var på två glas lime and soda - wow, pubarna tjänar verkligen pengar på oss! Jag har skrattat tills jag fick ont i magen, folket i Greenwich måste trott att vi var fulla så flamsiga vi var.
Vi pratade om vad vi ska hitta på på nyår, några ideer, förslag? Jag vill inte vara i London, jag vill inte gå ut...man kanske borde dra ihop ett gäng och hyra en stuga någonstans?

Umemployed...weho!

Godmorgon!

Jag har blivit en ganska morgonpigg människa - vaknar ständigt vid klockan 7, även på helgerna. Men jag är glad för det, det är bra med en tidig morgonrutin nu när jag är unemployed - arbetslös - call it what you like! Yes, jag sa upp mig igår. Det tog ungefär två sekunder. Det gick bra, min chef såg varken förvånad eller glad ut, hon försökte få mig att stanna en vecka men eftersom jag inte har skrivit på något kontrakt så lyckades hon självklart inte. Därför behöver jag aldrig komma tillbaka - JIPPIE! Det lustiga var att min chef betedde sig precis som en tonåring i situationen, sa varken tack eller hejdå - intressant hur manipulativa och barnsliga vuxna människor kan vara.

Så, nu ska jag ta en springtur i parken.

Yumchaa

Igår var jag och fikade med Angelika, ´vi gick till yumchaa i Soho, ett helt underbart ställe om man är sugen på te. Det finns hur många sorter som helst, själv drack jag red chai och köpte även med mig en påse hem. Underbart!

Bra baskondition

God förmiddag på er alla. Jag är ledig idag - och i morgon är det den stora 'säga-upp-sig-på-jobbet-dagen'. WEHO! :)

Jag har varit ute och sprungit för första gången på flera månader, och det gick riktigt bra. Själv trodde jag att det skulle kännas segt och jobbigt eftersom jag har tagit en sådan lång paus, men det verkar som att all min cykling har givit mig en superbra bas-kondition så varvet runt parken gick hur lätt som helst.

Wow life is good! Löprundor i parken är verkligen energiframkallande, alla endorfiner gör mig glad. Nu ska jag ta en dush, dricka lite kaffe och äta en bagel.

Att göra en MSc....

Jag har haft en jättelång skoldag - start med seminarium kl 10.30 och sedan lektioner fram till 20.30 på kvällen med en rast på 30 minuter. Vi pratade bara om cognitions och explicit, implicit, attentional bias och en massa tråkiga processer hela dagen. Psykologi är inte som många tror, vi sitter inte och analyserar en massa drömmar och annat tjaffs utan håller på otroligt mycket med att diskutera en massa vetenskapliga cognitiva processer. Denna termin ägnar vi oss åt att diskutera 'automaticity' som handlar om hur vi fattar beslut - har vi någon fri vilja eller är vi styrda av inlärt beteende som sker automatiskt utan någon medveten tanke bakom det?

Föresten, jag ljög litegranna. Eftersom vi studerar psykoterapi på min kurs också så ägnade vi 45 minuter att diskutera vad de tomma stolarna i salen betydde för oss. 'What do you feel about the empty chairs?'...'Not much!' sa jag.
Herre gud, visst tycker jag att terapi kan vara jättebra men hela grejen med att behöva känna en massa om allting och överanalysera allting känns så otroligt löjligt.

Nu ska jag göra ingenting en stund. Glasögonen är föresten inte mina, lånade klasskompisen Hanna's eftersom jag blev så uttråkad.
See you later!

action!

Jag har inte bloggat så mycket som jag brukar göra. Vet inte riktigt varför, det känns som att jag inte har så mycket att säga för tillfället.

Jag är väldigt nyfiken på framtiden, jag säger upp mig på fredag och kommer därmed bli arbetslös. WE-F-ING-HOOOO! I am so excited. Det är spännande att sätta saker på spel, det kommer göra mig supermotiverad. Ni vet, nu måste jag hitta ett jobb. Det är ungefär som att sitta och skriva på en uppsats natten innan deadline och skaka av adrenalin. För visst älskar jag det, jag älskar kicken av spänning och...'will I make it?'. Jag har aldrig tidigare gjort en sådan sak som jag ska göra nu, säga upp mig utan att ha hittat ett nytt jobb först. Men jag har tro och hopp om att det kommer att bli bra, jag ser inga direkta faror med det hela. Visst, jag kanske inte kommer hitta ett drömjobb på en gång, men då kan jag ju bara tempa eller något så länge.

Något jag har tänkt en ganska mycket på sista tiden är just detta med att ta beslut, ansvar för mitt eget liv och en massa annat. Jag brukade vara en tjej som var fylld av självömkan, ångest, klagan etcetra. En stor del till varför jag säger upp mig från mitt jobb är att jag vägrar att bli en miserable bitch. Jag vägrar gå runt och klaga på att jag inte trivs utan att göra något till att förändra saken.
Jag har alltidett val, antingen försöker jag göra det bästa av situationen och se till att trivas, eller om jag inte kan det så får jag leta efter något annat.
Detta är något jag först fick lära mig när jag blev nykter, min mentor vägrade att tycka synd om mig och sa till mig att bara 'get on with IT'. Visst lyssnade hon, men inte en enda gång sa hon 'oh poooor you!'. Nej, det var hårda ord och inga vaggvisor, jag lärde mig snabbt att jag inte kunde förvänta mig förändring utan någon action, mitt liv eller det sättet jag mådde skulle inte helt magiskt bli annorlunda om inte jag tog mitt ansvar och gjorde något åt det.
Again, amazing what you can learn as a 24-year old!

Night night x

on repeat

Jag lyssnar om och om på denna låt. Älskar den! Precis som Tarrus sjunger om tjejen i låten, 'She is royal', tycker jag att vi alla borde sätta våra standards efter...vi förtjänar det bästa, någon som inte kan få nog! :)

Off to a meeting, hörs senare!