Jag är så otroligt excited!
Under hela min uppväxt fram tills det att jag flyttade till London så har jag sjungit i olika köer och i en massa uppträdanden. Men under mina sju år här har det varit så mycket annat som stått i vägen för sången, så någonstans under allt tappade jag bort min vackra röst. Sedan några år nu har jag letat efter tillfälle att ta upp sången igen, och nu har det tillfället kommit, jag ska nämligen börja sjunga i Nunhead Community Choir. Passar mig ypperligt eftersom jag vill bara börja med att öva upp min röst igen, få fart på de gamla stämbanden och sätta igång magmusklerna.
När jag sjunger känner jag mig otroligt levande, och jar har aldrig haft något problem med att sjunga för publik - det är som terapi för mig. Jag kan ibland känna mig väldigt sorgsen att jag tappade sången, och därför känns det så skönt att jag börjar finna tillbaka till mig själv och mina gamla barndomsintressen igen. Ni förstår inte hur mycket detta betyder för mig, jag sitter här och är nästan tårögd samtidigt som Andrea Boccelli vackra röst är på högsta volym.
I am reclaiming my life. :)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Oj, dar ser man. det hors iofs att du har en klar och barande rost nar du pratar men jag hade nog inte sett dig som en sangerska tidigare. Nu nar jag tanker efter kanns det ganska passande pa nagot vis.
Kul att du har hittat tillbaks i alla fall, gud vad jag onskar att jag hade nagot sant dar... har exakt noll talanger (gor inget egentligen) och har alltid velat sjunga (fast inser att ingen i varlden fortjanar att torteras med min falska stamma!)
lycka till!
Post a Comment