Thursday 23 July 2009

En 11-årings dikt om Estonia-olyckan

När jag var yngre så skrev jag otroligt mycket. Denna dikt skrev jag morgonen efter Estonia olyckan 1994. Då var jag 11 år! :)



Jag älskade att skriva handstil och gjorde det jämt. Om ni inte ser vad det står så får ni det här...
'Vatten är ett liv
vattnet är vårt liv.
Om vattnet inte skulle finnas
skulle inte världen finnas.
Inga fiskar inga träd och buskar.
Vattnet är glädje och otäckhet.
Om vi inte vill att otäckhet ska finnas
så kan heller inte vattnet finnas.
Ingen otäckhet,
ingen vatten,
ingen värld.'

Jag tycker jag var en ganska duktig 11-åring! Så tyckte tydligen mamma och pappa med eftersom de ramade in det, och den hänger fortfarande på väggen...

Dessutom tycker jag att det är ganska kul att jag redan då bearbetade många känslor genom att skriva av mig, precis som jag gör här på bloggen.

1 comment:

Anna said...

Jättefin! Mamma hänger också upp mina mellanstadiedikter på kylen, fast jag är inte så glad över just det faktumet kanske ;) vissa av dem är så pretentiösa att det finns inte.

En sak de har gemensamt med din fina dikt är utropstecknet efter titeln. Allting avslutades med utropstecken. Sommardikt! Hästhagen!