Om att plugga psykologi och psykoterapi

Godmorgon!
Idag är det Bank holiday Monday här i Storbrittanien, som en röd dag i Sverige. Jag har en uppsats att skriva, vi är på slutspurten i skolan nu för i år. Jag kan inte riktigt förstå att jag har gjort mitt första år av min master, tiden går så fort. Det första året har varit jätteroligt, jättesvårt, tungt, otroligt lärorikt och spännande. Men om det är någon som läser detta som vill plugga psykoterapi så förbered er på att det kan vara väldigt tungt, emotionellt. Det är inte det lättaste ämnet eftersom man hela tiden relaterar till sig själv och sin egen historia.
Det krävs av oss att vi är medvetna om vår egen process och vi blir faktiskt betygsatta på just detta. Men det är tungt! Det är nog mycket lättare på många sätt och vis att inte vara medveten, att leva i en liten bubbla och bara tuffa på genom livet - självklart fungerar inte det om man ska försöka jobba som terapeut.
Vi skulle aldrig kunna göra vårat jobb om vi inte förstod oss själva, våra egna reaktioner, vårt eget beteende. Därför krävs det att man lär sig om sig själv först, innan man kan hjälpa andra människor.

Jag har fått några mail om hur det är att studera psykologi på universitetet här i UK. Jag läste min BSc i psykologi på City University här i London och det var endast teoretiskt. Som tur var jobbade jag inom social care sectorn samtidigt och på så vis fick jag lite arbetserfarenhet vilket är ett måste om man vill komma in på en master. Om du vill läsa klinisk psykologi så är det bäst att man börja jobba som voluntär så snabbt som möjligt medans man läser sin BSc, och att man försöker få jobb som en assistent till en psykolog när man har gjort sin BSc. Jag läser ju inte clinical psychology utan counselling psychology, jag kommer aldrig kunna ställa diagnoser som en klinisk psykolog kan göra.

Nu läser jag alltså en MSc i psychology and counselling, jag kom in på betyg från min BSc, arbetserfarenhet och intervju. Intervjudelen är jätteviktig eftersom det är där du kan visa vad du brinner för, vad som har fått dig att göra de valen du har gjort i ditt liv och hur emotionellt mogen du är. Men självklart måste du innan skicka in en bra ansökan så att du bli kallad på intervju! Jag var ganska personlig i mitt brev, men med en bra balans.

Det som jag tycker är bra med att läsa psykologi här i UK är att man har väldigt många fler valmöjligheter i jämförelse med Sverige. Det är inte bara ett 'psykologprogram' utan här kan man gå många olika vägar för att nå sitt mål. Dessutom kollar universiteten inte endast på betyg utan det är väldigt viktigt med att man har arbetserfarenhet inom området och att man är emotionellt mogen vilket testas genom intervjuer. En undergraduate BSc i psykologi är relativt lätt att komma in på, däremot är det väldigt svårt att få plats på en masterutbildning.
Så en plats på en undergraduate kommer inte garantera en plats på en master, utan man måste verkligen kämpa! Detta tycker jag är ett mycket bättre system än det svenska, eftersom man måste visa att man verkligen vill efter att ha studerat ett antal år och provat på det.

Nej, hm, mindfulness var det va?

S x