Friday 15 May 2009

Den icke ensamma singeln

Jag har varit inne och läst hos Matilda som skriver den härliga bloggen PussPjettoch ett av hennes inlägg fick mig att tänka på kärlek, singelliv och allt som hör där till.

Jag har varit singel i över tre år nu och har nog aldrig varit mycket lyckligare än vad jag är nu. Jag tror att många tror, speciellt vänner från Sverige, att man är väldigt ensam som singel. Men så är det inte i mitt fall, jag var nog mycket ensammare när jag var i mitt senaste förhållande, men det berodde ju att förhållandet var sjukt destruktivt och inte något annat.
Kanske är det så att singellivet i Sverige är lite ensammare än vad det är här i London? Jag har ju två härliga flatmates som är som en andra familj, en hel hög med singelkompisar och en otroligt massa att göra. Jag kan tänka mig att det skulle kanske vara lite ensammare att vara singel i Sverige eftersom flatshares inte är så vanligt. Inte vet jag...och det är nog bäst att inte uttrycka mig om detta eftersom jag inte vet något om det!
Men en sak är klart, jag skulle nog känna mig mycket ensammare om det inte vore för mina underbara kompisar! Om jag bara hade vänner som ständigt levde parliv och inte kunde röra sig en millimeter utan sina pojkvänner, som hellre stannade hemma och såg på film i stället för att gå ut att vara sociala så skulle nog allt se mycket annorlunda ut. Mina vänner som har pojkvänner är absolut inga parmänniskor - thank god. No offence till er som tar detta som kritik, jag är bara mycket tacksam att jag får mer tid med mina älskade kompisar och att pojkvännerna kommer i andra hand, haha! :)

Så när jag träffar någon, gör mig en tjänst, om jag börjar tjata om min pojkvän för mycket, slutar att gå ut och dansa, bara umgås med honom och stannar hemma framför tv:n...SLÅ MIG HÅRT, sluta läs här inne, snälla, säg till mig! Det är nämligen min värsta mardröm.

Självklart finns det en anledning till varför jag känner som jag gör. Efter mina erfarenheter av män så är jag livrädd att hamna i en liknande situation igen. Jag vet att inte alla män är likadana. Jag förstår mycket väl att det finns de som faktiskt har ett gott hjärta. Men ändå. Jag begränsade mitt liv en gång pga en man. Och jag tänker aldrig göra om det. Därför har jag bestämt mig att jag aldrig sätter mig i den situationen igen, då pojkvännen blir det viktigaste som finns!
Jag är den viktigaste i mitt liv. Ingen annan.

3 comments:

Stina i London said...

Jag lovar att du far en bitch slap om det nagonsin hander! ;)

Helt arligt sa forstar jag vad du menar, jag ar sjalv i ett forhallande dar jag spenderar valdigt mycket tid med min pojkvan. Vi ar basta vanner och har grymt roligt med varandra.

MEN bara for att man tycker om att umgas med varandra sa far det inte satta stopp pa att man ar sin egen person, att man tar sina egna beslut och gor sina egna saker.

Visst ar det kul med en hemmakvall ibland, men om jag inte skulle kunna ga ut och gora det jag ville (tillsammans med min pojkvan eller ej)da skulle jag inte heller kunna vara i det forhallande. Simple.

Nej jag tycker du har en sund installning. Samtidigt sa forstar jag mig inte pa forhallanden dar man har ett overdrivet behov av att fa vara sjalv hela tiden. Alltsa sa att man typ aldrig kan gora saker tillsammans in public. Men sa ar vi olika med, och vissa saker passar inte alla.

Viktigast ar i alla fall att 'jag' aldrig blir 'vi'.

Kram!

SW said...

Stina, tack...en bitch slap skulle vara väldigt uppskattad!

Det är en helt annan grej att spendera tid med en pojkvän som är ens bästa vän, men många tjejer blir liksom förvandlade och glömmer bort allt som förut brukade vara deras liv..jag vet många människor som inte kan planera in något utan att kolla med pojkvännen först, kan endast umgås om pojkvännen har andra planer etc. Detta tycker jag är supertråkigt!
Och du har helt rätt, så länge JAG inte blir VI, det är det viktigaste. Man får aldrig glömma bort sig själv, vilket var det jag gjorde förut.
Kram!

Matilda said...

Härligt inlägg :) Är också nöjd med att va singel, men jag är lite förälskad i en person som jag försöker att komma över. O då ser man ju ännu mindre intressanta andra killar o är mindre nöjd singel :P Men han var den första på länge som jag verkligen.. wooow! han är intressant, han finner jag attraktiv. Nä, nu ska jag glömma honom.