Förmiddagen på Priory var otroligt känslosam, brast nästan ut i gråt flera gånger...
Vissa saker tror man att man har kommit över. Man tror att man har lagt det bakom sig, faktum är att det ligger framför mig, hela tiden - och om jag fortsätter att undvika det så kommer jag fortsätta att ramla, göra illa mig...och försöka igen. :)
No comments:
Post a Comment