Clip in pedals and shoes!

När jag stolt visade upp min cykel för min systers man som en gång var proffessionell tävlingcyklist så sa han 'Jo, helt okej cykel...men du måste köpa nya pedaler!'.
Det är alltså inte helt okej att ha vanliga pedaler om man vill bli en duktig cyklist, utan man utnyttjar ungefär 20 % mer av trampkraften om man sitter fast i sina pedaler, antingen med rämmar eller 'clip in' system.
Så gissa vad jag har gjort idag, jo jag har köpt clip in pedaler och clip in cyklingskor! Nu sitter min fot alltså fast i pedalen när jag cyklar vilket gör att jag använder min muskelkraft på ett mycket effektivare sätt.

Jag hade två skor att välja mellan, bruna för £50 eller vit/blåa för £88. Gissa vilka jag valde?
Herre gud, det var ju hur enkelt som helst. Vem köper bruna cyklingskor liksom? De matchar ju inte ens med min cykel.



Dessutom lyckades jag flina in mig hos den manliga försäljaren och få 10% discount. Bra va? :)

Lite skadad men glad ändå

Jaha, det är väl bara att inse att en bra cyklist blir man inte förens man har fallit av cykeln 100 gånger...eller? Idag hände det alltså igen. Jag lyckades på något sätt fastna i cykeln med mina jeansshorts och detta orsakade att jag ramlade av cykeln vid Bank Station, mitt i smeten i City omringad av en massa businesspeople! Det gick som tur bra, jag hade en lång kö med bilar bakom mig men eftersom det var kö så stod de stilla...hehe. Massa killar kom fram och fråga om jag behövde hjälp, jag tyckte mest att det var pinsamt och ville bara upp på cykeln och cykla därifrån så snabbt som möjligt. Så det gjorde jag.

Ena låret sved ganska mycket och mina tunna leggings var upprivna - men jag visste inte att jag blödde! Så när jag kom fram till skolan så påpekade min klasskompis att jag hade stora sår på låret och att det inte såg så bra ut...
Så jag gick in på toa, tvättade det och fick lov att ta av mig mina leggings och gå runt i mina små denimshorts barbent! Well, resten av klassen uppskattade mina 'cyclist legs' i alla fall så det var ju bra att man kan bjuda på något...

Givetvis bjuder jag även er på en bild utav mitt innanlår. Gissa hur många som kom upp idag och sa 'Do you know that you have a nasty cut on your leg?' ....öhh...'YES'...

Och så ska man till Wales...

Äntligen har jag lyckats boka en tågbiljett med reserved bikespace till Wales! Tidigt på Lördag morgon sticker jag från London Paddington till South Wales and the Valleys, ska ut och cykla i den underbara naturen med cykelpojkarna från Gwent. :)

Vintage-kap

Jag och Angelika har länge gått och suktat efter ett litet soffbord från IKEA Stockholm, ganska retro och skulle passa fin fint in i vår lägenhet.
Så i kväll kom Angelika hme och berättade att hon hade precis sett ett liknande på trottoaren utanför ett hus, lite längre bort.
Här i England är det nämligen vanligt att om man vill bli av med möbler eller annat, så ställer man alltid ut det på gatan först så att man slipper åka iväg och lämna det på en charity shop eller återvinningstation!

Därav traskade jag och Angelika ut på en kort promenad och hämtade bordet, det är väldigt likt det som som säljs på IKEA Stockolm, dock är vårat lite nättare och smalare och det är såklart mycket bättre eftersom det inte tar så stor plats!

Jag är inte den som brukar plocka hem begagnade möbler från gatan, men när det gäller detta bord så tycker jag faktiskt att det är ett kap!

Det senaste från dejtingscenen

Okej, det här är ju faktiskt ganska komiskt. Sedan jag gick med i 'Single in London' klubben på facebook så har jag fått en hel del mail. Det senaste var från en kille som tyckte att om jag fann honom intressant så skulle jag säga till. Så, efter att ha tagit en titt på hans profil så får följande information.
Work: 'Family business'
'Owns one of East Ends biggest and well-known stripclubs'.
På politics och religion stod det 'Bullocks', dessutom såg han ut som en gangsterkille som stannat upp i tonåren med tatueringar som antydde att han hör samman med något slags 'gang' i östra London...


NO THANKS!

In order to help yourself, help someone else

Jag gick till ett möte i kväll här i Islington. Och oj vilken effekt det har på mig, hur kan jag lyckats glömma det? Det är lustigt.
Om jag väljer att sträcka upp min hand och tala under mötet, som jag oftast gör, så försöker jag alltid säga till mig själv att det spelar absolut ingen roll vad jag säger, så länge det är ärligt och att det är fyllt av hopp. Och idag gjorde jag precis det, jag sträckte upp min hand, presenterade mig med 'I am Sofia and I am an alcoholic' (jo vi säger ju faktiskt så) och bara babblade på utan att bry mig ett skit om vad folk skulle tycka. Och det är alltid då det blir bäst. Helt plötsligt hör jag att folk skrattar runt omkring mig, att de gillar det jag säger och faktiskt lyssnar ganska intensivt. Efteråt kom många fram till mig och sa att de gillade det jag hade sagt.
Vad kul, jag var ju bara ärlig. Jag försökte inte särskilt mycket utan berättade bara om hur det en gång i tiden hade varit för mig och hur jag idag försöker leva mitt liv så att det inte blir lika tokigt som det en gång var.

Och efter att ha lyssnat på en massa nykomlingar så fattar jag att mitt liv inte alls är särskilt tokigt om man tänker efter. Ge dig själv ett perspektiv så förstår du nog vad jag menar! Vad har jag att klaga över, bara för att jag inte är precis där jag vill vara (men är på god väg), så spelar det inte så stor roll. Inte när man har en massa människor framför sig som sakta begår självmord, vetandes, utan att veta hur man sätter stopp.

Så, dagens tips - om du har en dålig dag, se dig runt omkring och se om du kan hitta någon som ser ut att behöva hjälp! Det finns en hel del människor runt omkring oss som har mycket sämre dagar än oss, och det är viktigt att komma ihåg om vi inte vill bli uppslukade i våra egna i-lands bekymmer. :)

Osammanhängande dimmigt inlägg

Har ni sett hur grönt det är utanför mitt fönster? Detta är något jag alltid har uppskattat, att det alltid är så grönt i London, speciellt om vårarna. Vackert!
Skulle nog inte klara av att bo i Sverige mycket på grund av att våren kommer så sent, vintrarna är ju så himla långa där. Just nu är det ungefär lika grönt som det är i Sverige runt skolavslutningen, syrenen har blommat i flera veckor och allting grönskar!
Lite skillnad jämfört med Kungsör och utanför mammas och pappas hus:


Nu låter det som att jag klankar ner på Sverige, jag hoppas att jag inte låter allt för negativ, jag tycker verkligen Sverige är jättevackert och skulle jättegärna ha en sommarstuga där att åka till eftersom naturen är så ljuvlig. Synd bara att sommrarna är så korta!

Jag mår mycket bättre idag, har haft min första feberfria dag. I stället har jag gått runt i någon slags koma och försökt att få i mig lite mat, men har ingen större aptit. Det känns ungefär som att jag har stoppat i mig en massa valium och att jag är inne i en dimma, så ursäkta om det jag skriver inte är så förstårligt.
Min bästis Emma Jane kom förbi och tog en kaffe med mig, hon har varit i Barcelona i några dagar och åker direkt ner till Wales nu i kväll. Antagligen kommer jag och min cykel ta tåget ner till Wales på Lördag morgon, jag o EJ ska ut på cykeläventyr!

Jag fick en liten present från Barcelona också, ett par röda cykel-ben-reflexer som lyser i mörker!Väldigt bra att ha om man har jeans på sig så att de inte fastnar i kedjan...(även om jag nästan aldrig går i jeans eller byxor).Bra kompisar man har som tycker om att köpa cykelgrejer till mig!

Nattligt drabbel

Jag kan inte sova. Klockan är 3.42, jag somnade i soffan några timmar, vaknade vid 1 am och kan inte somna om. Allt gör ont. Dessutom tänker jag allt för mycket.
Det kan vara otroligt lätt att glömma hur det en gång var. Jag blir tvungen att påminna mig själv hela tiden om hur det brukade vara. På något sätt så känns det som att jag har slösat en massa tid. Att jag skulle ha varit någon annan stans idag om jag bara inte hade förstört så mycket för mig själv.
Men, så får vi också komma ihåg att jag endast är 26 år gammal, eller ung som man säger, och att det faktiskt går bra för mig.
Jag tror det handlar om tillit. Tillit och tro på att allt är som det ska vara just nu. Herre gud, det är det jag menar med tillfredställda människor. De fascinerar mig. Jag vill ha allt och lite till, därför är jag ganska avundsjuk på människor som verkar nöja sig med att vara, ja nöjda. Jag undrar om jag någonsin kommer att vara nöjd? Kommer jag efter att ha startat eget, blivit framgångsrik, köpt lägenhet, träffat drömmannen, känna mig tillfredställd?

Det slog mig precis att jag inte har varit på ett möte på nästan två veckor. Ibland går tiden förbi mig, jag får för mycket att göra och jag glömmer bort. Och i och med det glömmer jag även de viktigaste principerna i mitt liv, tacksamhet för det du har, tillit och det där med att hjälpa andra människor.
Lustigt att jag har glömt bort att besöka det stället som en gång räddade mitt liv.

Jag undrar om jag har något fel på mitt minne?

Nej, nu ska jag göra ett försök till att sova.

Elsa the music lover

Min katt Elsa älskar ligga och gosa på varma platser. Kanske var det därför hon valde att ligga ovanpå min lilla cd-spelare igår? Den stod nämligen i solen och blev varm...hihi, Elsa the music lover, coolare katt får man leta efter!

Single in London

Jag börjar bli lite piggare nu, det märks för jag blir väldigt bloggsugen! Jag har också lyckats sätta mig upp och det gör min rygg en aning gladare...så nu sitter jag här hemma i soffan iförd pyamas och morgonrock. Väntar på att min klasskompis Goran ska ringa eftersom vi ska ha en liten telefonkonferens angående ett projekt vi jobbar på.

Idag gick jag med i 'Single in London' gruppen på Facebook, ett kul ställe att utbyta tankar och funderingar med andra singlar i stan - och man vet ju aldrig, kanske är det rätta stället att träffa den där cyklisten med egen 2-bedroom flat i Islington? Skämt och sido, jag letar faktiskt inte överhuvudtaget utan trivs väldigt bra som singel, men känner att jag måste ju börja någonstans och har därför sedan några månader tillbaka gett mig ut i dejtingvärlden...och det är en ganska rolig upplevelse.

Det första jag provade var internetdejting. Jag hade ett konto på Guardian Soulmates ett antal månader och gick på några dejter. Men ingenting var riktigt rätt. En kille dök upp i sina joggingskor eftersom han behövde 'gå in dem' för att förebygga skoskav. En annan kille som verkade hur bra som helst 'on paper' tyckte att det var väldigt lämpligt att berätta om hur han nyligen kommit in i en sen pubertet, drack för mycket och testat ecstacy för första gången ett par veckor sedan. Ehm, kanske inte det första man berättar för någon, eller?
Det blev också en 40-minuters snabbfika med en kille som pratade otroligt fort och hade ett väldigt konstigt tix, efter varje mening så fingrade han med fingarna på bordet och tittade över båda sina axlar. Det såg väldigt lustigt ut, svårt att beskriva det med ord och det kanske kan vara kul en gång, men 30?

Nej jag måste nog säga att de bästa dejter jag har vart på är de när man har träffats IRL. OM man överhuvudtaget får ihop en dejt. Många killar verkar tro att om de stirrar tillräckligt länge på mig, så kommer jag att gå upp till dem och erbjuda mitt telefonnummer. Well, this is not how it works, for me, anyway. Jag har ingenting mot att vara den som tar initiativet, men jag gör det på ett lite effektivare sätt än 'stirra med öppen mun metoden'.

livet i småstaden

En sak som jag aldrig kan sluta förundras över när jag är i Sverige är hur nöjda alla verkar vara. Jag är en ganska rastlös människa och blir väldigt lätt uttråkad, det är kanske därför London passar mig så bra. Det är en stad som aldrig sover, det finns alltid något att göra, det är en otrolig 'vibe' i atmosfären. Jag kommer från en pytteliten stad i Västmanland som är minst sagt väldigt lugn.
Det som jag fascineras mest över är hur tillfredställda alla människor som bor där verkar vara. Det varkar vara så himla enkelt, ibland önskar jag att jag var mer som dem.

Nu börjar jag bli trött på det här....

Jag är fortfarande sjuk! Det gör ont, jag fryser, svettas och har ingen energi till någonting. Dessutom gör det ont i ryggen nu efter att ha legat ner i ett dygn.
Det värsta med hög feber är när man feber yrar. Tankarna snurrar runt i huvudet och nothing make sense.
I natt yrade jag i flera timmar och trodde på allvar att jag var en kille som var tvungen att ha på sig kostym, och jag kunde inte sluta svettas. Skumt.
Brr, nu fryser jag!

Sjuk

Hej allihopa...som jag skrev igår kände jag mig lite småsjuk, och tyvärr blev det inte bättre, jag har legat i koma med feber och ont i kroppen hela dagen. Har inte ens lyckat ta mig upp till köket för att fixa något att äta för att det gör så ont, dessutom fryser jag apmycket!
Med en monstervecka framför mig hoppas jag innerligt på att bli frisk snart, jag uppdaterar mer när jag har energi!

En helknäpp ide

Igår under flygresan hade jag ju som sagt sällskap av AK. Jag fick under resan höra om hennes erfarenhet av att springa Berlin Marathon. Hon berättade hur ont det hade gjort runt 30-36 km, hur hon hade gråtit, hur hennes kropp hade varit i shock efteråt. Det där med att springa en Marathon lät ganska smärtsamt helt enkelt.
Men jag letar ständigt efter nya utmaningar, speciellt sedan jag fick upp mitt intresse för sport...så i morse sickade jag in en ansökan till balloten för att springa London Marathon 2010.
Det är ju en helt galen grej. Vem som helst fattar väl att springa 41km gör ont.
Men om jag kommer med så ska jag klara det. Ingenting är omöjligt, jag har en kropp som klarar det mesta bara jag är föreberedd. Gäller nog att börja träna väldigt snart, jag ska följa Runners Magazine träningsguide.

Jag är även lite sugen på London Triathlon som hålls i Augusti, men simning är inte något jag gör med fart, så vi får se.

Home sweet home

Det känns alltid lika bra att komma hem till London. Folk i Sverige frågar mig ofta 'Men, när ska du inte flytta hem då?'. Men London är ju mitt hem. Kungsör är där mamma och pappa bor, där har jag ju inget liv, och resten av Sverige känns ju inte heller särskilt 'hemma'. Så nej, jag bor redan i mitt hem där jag för tillfället trivs otroligt bra!

Förutom att jag blev irriterad på Ryan Air (igen) så gick flygresan bra. Den här gången handlade det om att man endast får ha ett handbagage, och eftersom jag inte lyckades få i min datorväska i min lilla väska så fick jag ta datorn i handen och lämna över datorväskan till Pappa, så den blev kvar i Sverige. Har ni föresten hört att Ryan Air även har planer på att ta betalt för toalettbesök? £1 per gång kostar det. Fint för de fina...eller?
Ja ja, jag ska inte klaga - mina föräldrar bor så nära Västerås så även om det inte är särskilt billigare längre flyger jag ändå hellre till V-ås än till Arlanda.
Men en sak som var väldigt bra var att jag fick flygsällskap! Jag tycker nämligen att det är jättetrist att flyga och jag får alltid göra det ensam. Men den här gången stötte jag på en tjej från Kungsör som också bor i London och skulle med samma plan. Vi snackade hej vilt hela flygresan och utan att ens en enda gång ha tittat på klockan så var det dags för landning. Härligt!

Nu är jag hemma, har ätit svenskt bröd med kaviar och druckit Oboy, känner mig lite småsjuk men hoppas det går över under natten, viktig dag på jobbet i morgon och en superhektisk vecka framför mig.

Godnatt x

Detta vill jag göra...

När jag var ung kom det ofta in människor till min skola och varnade oss om vad som kan hända om man testade droger eller alkohol. Jag kommer ihåg projekt som 'Våga säga nej'. Jag kommer också ihåg när polisen kom in till oss på högstadiet och visade oss hur LSD såg ut.
Jag minns också alla dessa gånger jag hört att man ska lämna en kille/man efter första slaget.

Tror ni att jag tänkte på detta första gång jag rökte hash, första gången jag tog en ecstacytablett eller första gången jag tog min första lina kokain?

Jag tror att det spelar inte sådär jättestor roll hur mycket man går ut och varnar barn och ungdomar, vi vet nämligen. Vi vet mycket väl att man kan dö av överdoser, att man kan bli beroende, att det kan gå riktigt, riktigt illa. Det vi inte vet är hur man lär sig att respektera sig sjäv och älska sig själv så att man inte hamnar i dessa situationer. För tro mig, om jag hade haft någon slags respekt för mig själv och min kropp, om jag hade älskat mig själv tillräckligt för att inte stanna med en man som slog mig - så skulle jag kanske inte börjat med droger i första taget.

Det är detta jag vill arbeta med. Förebyggande med barn och ungdomar så att riskerna att hamnar i farliga situationer förminskas. Tjejer som älskar sig själva knarkar inte. Tjejer som älskar sig själva börjar inte sälja sina kroppar. Tjejer som älskar sig själva stannar inte med män som slår dem.

Självklart tror jag inte att det är det enda sättet att jobba förebyggande mot självdestruktiva beteendestörningar. Men jag tror att vi behöver införa något nytt som en väsentlig kunskap - kunskapen om hur man bygger upp självkänsla och självrespekt, det känns mycket viktigare än till exemple...hemkunskap?
Du kommer att bo med dig själv hela livet. Kanske dags att lära sig vårda dig?

Glass, fotboll och grillning

Hej allihopa!
Här i Sverige är det lugnt. Jag har spelat fotboll med mina systers barn, ätit glass, grillat, varit ute och sprungit och tagit långa promenader längs mälaren.
Allting är så annorlunda här, allt är så stilla, alla verkar vara ganska tillfreds med stillheten.
Igår träffade jag min kompis Cissi och hennes dotter Lea. Under promenaden kom det fram att hon läst min blogg från årskiftet, oj så förvånad jag blev, men gud så roligt! Jag tycker bara det är kul när människor läser min blogg, men desto roligare när de ger sig till känna. Jag ser ju i statistiken att det är några från Köping och Kungsör som är här inne titt som tätt, men jag har inte den blekaste aning om vilka ni är...som sagt, var inte blyga, jag tycker bara att det är roligt.

Det var i alla fall jätteroligt att träffa Cissi, hon måste vara världens coolaste mamma - inte alls sådär 'puttinutt-hysterisk' som jag tycker att många blir när de får barn.

Annars har jag inte gjort så mycket, jag har tagit långa promenader längs Mälaren med mamma. Vi har grillat tre kvällar i rad, jättegott, men min mage verkar tycka det är lite jobbigt - jag äter inte kött sådär jätteofta, speciellt inte stora köttbitar, och definitivt inte tre dagar i rad!

Idag kom storasyster Johanna hit med sina barn, vi har ätit glass, plockat vitsippor och spelat fotboll. I morgon bär det tillbaka till UK igen...ush och fy, nu börjar min monsterperiod på universitetet med en massa essays, logs och projects som ska in. Men jag har redan börjat planera för nya projekt att bli involverad i under sommaren...tänk självkänsla, självrespekt, ungdomar och förebyggande arbete så får ni en liten bild av det jag hade tänkt att göra.

Last.fm och frulle

Jag upptäckte Last.fm för några månader sedan, jättebra sida där man kan få lyssna på alla sina favoriter! Ni vet väl om att jag inte kan leva utan musik, jag lyssnar nästan alltid - om det inte är från datorn så är det på i-poden. Jag har en väldig blandad smak, allt från hårdrock till Gloria Gaynor. Musik som jag aldrig tröttnar på är Foo Fighters, Regina Spektor och Ane Brun. När jag är riktigt arg lyssnar jag på tonårsmusik på högsta volym (typ Rage Against the Machine!), men det händer inte sådär jätteofta längre utan brukar oftast hoppa runt i glad dans till Hot Chip...

Nu ska jag äta en sen frukost, gott bröd med kaviar och Oboy...jag är fortfarande 10 år gammal verkar det som. Lite senare ska jag träffa en gammal kompis Cissi och hennes dotter Lea som är 6 månader gammal! Oj oj oj, spännande med alla dessa barn som blir till. Man märker en viss skillnad när man kommer hem och träffar kompisar som pratar om husköp, barn och bil. Ehm, ja själv hyr jag en lägenhet tillsammans med kompisar, äger en cykel och inte så mycket mer, och pojkvän....eh..vadå?
Kul med kontraster!

Ha en härlig dag allihopa.

Det hänger på håret

Jag var och klippte mig idag. I Sverige, i Kungsör. Kan man tänka sig! Men det är så billigt jämfört med London så jag ville passa på. Dessutom gick jag till en gammal skolkompis som öppnat egen salong, jätteduktig är hon och det var väldigt kul att få sig en ordentlig 'update'...ni som kommer från småstäder vet säkert vad jag menar...
Jag blev jättenöjd, fick behålla ganska mycket på längden, men fick samtidigt en hel del volym! Jessica hade i något som jag aldrig hade hört talas om, nämligen volympulver och det är nämligen suveränt. En massa volym som håller fint och länge, men det är torrt så det ser inte alls sådär stylat ut som det gör om man har spray/mousse i.

Nu måste jag bara fixa färgen också. Hade inte tid idag så det kanske jag får göra när jag kommer tillbaka till London.

Jag har haft en liten kamp med mitt hår i några år nu. Det började med att jag klippte av mitt hår en gång när jag var berusad, ush, det var precis då när alkholen hade slutat fungera. Inte så att jag inte blev full, för det blev jag, men inte glad. Letade efter mer drama, kände mig ful och fet och tänkte att om jag klipper mig själv så blir nog allt så mycket bättre. Guess what, it DID not work!
Men det var ju inte slut där. Jag fortsatte att angripa mitt stackars hår varje gång jag kände att jag behöve förändra mitt mående. Så jag började färga mitt hår. Jag gick från att ha haft en ganska normal frisyr till att ha en konstig självklippt frilla i konstiga färger. Den värsta färgen var nog den kyckliggula som jag fick efter att ha försökt få tillbaka min blonda färg efter att ha varit en rödtott i några veckor. I detta försök var en hel del blekmedel inblandat på en salong på Bethnal Green Road, det var spontant, dyrt och väldigt väldigt GULT. Hyperfult.
Detta var nästan två år sedan nu, och jag kämpar fortfarande. Nu har jag en okej frisyr i alla fall, det är bara min naturliga askblonda färg som saknas.
Det får vi fixa i London!

Godnatt, S x.

Och så var man i Sverige

Tjenamors!

Nu är jag i Kungsör. Resan hit var inte alls så farlig, jag tog overground från Canonbury till Stratford och sedan buss till Stansted. I vanliga fall brukar Stansted vara som 'hell on earth' men idag var det faktiskt ganska lugnt där och personalen var förvånardsvärt trevliga. Det enda som jag blev irriterad över var att jag tvingades betala £20 för att få mitt boarding card. När jag hade försökt skriva ut det hemma så gick det nämligen inte pga att något tekniskt fel, jäkla Ryan Air säger jag bara. Men eftersom vi bor så nära Västerås så är det så enkelt att flyga dit i stället för Arlanda. Det brukade ju även vara väldigt billigt men så är ju inte läget längre efter alla extra avgifter.

Jag har hunnit med både klippning, middag med mamma och promenad ute på landet. Det är fint här, maten smakar gott och luften är så ren. Uppdaterar senare!

Kungsör

I morgon flyger jag till Sverige, jag ska spendera helgen i Kungsör.
Kungsör är ett lustigt ställe. Det är den lilla, lilla staden där jag växer upp. Ett sådant där ställe som man åker förbi och inte tar så mycket 'notice of' så att säga.
Men för mig så innebär Kungsör så mycket mer. Jag blir både glad, ledsen, arg, uppspelt och illamående när jag tänker på stället.

Jag vet inte om det är något särskilt med småstäder, eller om alla människor känner liknande splittrande känslor för de platser där de växte upp. En väldigt lång tid kände jag ett stort förakt mot just Kungsör, jag avskydde stället och allt som hade med det att göra. Inte först för ett år sedan, sommaren 2008 lyckades jag spendera 14 dagar i Kungsör och inse att mitt förakt mot platsen hade mycket mer med mig själv att göra, än själva staden. (Dessutom är det faktiskt ingen stad utan snarare en by). Jag kom hem till Sverige förra sommaren och var så arg och rastlös första veckan och ville i princip mörda alla (nja åtminstonde sparka lite) som jag såg. Jag förstod inte vad som hade hänt, hur kom det sig att jag kände en sådan ilska? Jag tänkte och tänkte och tänkte. Jag stängde in mig på rummet och var arg, och tänkte. Och efter allt för många dagar bortkastade på ren och skär ilska bestämde jag mig för att jag hade fått nog. Jag insåg att jag hade ett val, att antingen fortsätta att vara arg och slösa bort min semester, eller att inse att jag bör försöka bilda en ny relation till min födelseort. Jag kunde inte längre hålla på och skylla en plats för allt, herre gud, get over it sa jag till mig själv och började utforska Kungsör med nya ögon. Jag lånade mammas cykel och cyklade ut till Mälaren och insåg hur vackert det faktiskt var. Jag tog långa springturer vid sjön. Jag sprang till och med genom samhället några kvällar och var glad! Och efter en vecka av att ha gjort just detta så hade jag lärt känna en annan del av den platsen jag så länge föraktat. Det vackra och ljusa var så mycket lättare att se bara man öppnade sina ögon.
Och hipp som happ var jag inte så himla arg längre.

I morgon bär det av igen. Vi får se hur det går. Om ilskan bubblar upp får jag väl påminna mig själv om förra sommaren. Prova det igen.
Jag har inte tänkt att göra ett strunt när jag är där, mest fika, ta en springtur, och ja, ta igen en hel del massa plugg. Vara högst asocial och endast hänga med mamma och pappa. Yes!

Vissa dagar är mitt jobb helt okej

Det har varit 25 grader och sol här i London idag. Och sicken tur jag har som inte behöver sitta inlåst i ett kontor hela dagarna. Idag spenderade jag dagen med att hänga med en ettårig grabb inne i en park i Holborn, studera hans sandlådebeteende och kasta honom upp och ner i luften. Det är kul när man kan få barn att skratta. Och det är kul att man har äran att tjäna pengar medans man äter glass och ligger på gräsmattan.



I morgon flyger jag till Sverige. Här i England blommar syrenen, jag tror det inte kommer vara lika grönt och varmt i Kungsör men det ska bli mysigt ändå!

Girlfriends

Jag måste bara få berätta hur mycket jag tycker om mina älskade tjejkompisar. Jag vet inte om tjejkompisar blir lite extra värdefulla när man är singel, man har liksom ingen partner att berätta allt för så därför kommer man närmare sina kompisar i stället. Vad tror ni? För mig har det varit så i alla fall.
Jag och mina tjejer har det väldigt roligt ihop. Visst är de väldigt söta allihopa? Synd bara att Anna bor så långt bort.


Anna, jag och Ida

Jag o EmJ

Angelika o jag

Dessa vackra pinglor betyder så oerhört mycket för mig och jag är verkligen glad att jag lyckats lära känna dem. Vi spenderar väldigt mycket tid tillsammans, inte så konstigt kanske då jag bor med Ida och Angelika. Anna brukade vara min partner in crime innan hon flyttade till Spanien, men jag hoppas att vi ses snart.

Yay for girlfriends, life is so much better with you!

another kind of coke addiction

Livet är ljuvligt - speciellt när man har cyklat några mil, solen skiner, och jag surplar Coca-Cola.
Bild tagen av EJ på en pub i Epping Forest i Lördags.

En förändrad smak

När jag tänker på mitt liv så finns där 'före och efter'. Tiden före Juli 2007 och tiden efter Juli 2007.
Jag tror att de flesta utav er som läser här inne vet att jag är en nykter alkoholist och 'addict', har inte rört en endaste droppe, piller, pulver eller någon annan sinnesförändrande substans sedan den 29e Juli 2007.
Sedan jag nyktrade till har jag också arbetat mig genom ett 12-stegsprogram och det har förändrat mitt liv totalt. Det är ett program som jag lever mitt liv genom, jag följer vissa principer som gör att jag klarar av att leva ett nyktert liv med plats för ständig personlig utveckling.

It's good shit.

Hur som haver, jag börjar ibland fnittra för mig själv för jag märker att jag har blivit en ganska annorlunda människa med en väldigt annorlunda syn på livet.
En sak som verkligen har förändrats är min smak. Vet ni om att jag knappt aldrig hade gått i högklackat förens jag var 3-4 månader nykter? Jag tyckte inte om att synas förut, med högklackat syns man, man hörs, man tar utrymme...nej jag hade på höjden på mig ett par ballerina! Med jeans och någon top. Sällan kjol eller klänning eftersom jag tyckte att jag hade feta knän? Ehhh...
Nu använder jag alltid skor med klack, jag älskar att klä upp mig och ta hand om mig själv. Det är en ära att ha möjlighet till att känna sig stolt över den man är, och det syns!

En annan förändring är att jag känner mig väldigt attraherad till människor som ser ut att leva ett hälsosamt liv. Förut fick männen gärna inte göra mycket mer än att dricka öl och ta droger för att få en guldstjärna av mig, nu rynkar jag bara på näsan åt sådana typer och tappar hakan när jag ser cyklister och...roddare. Oh my God jag och EJ hade lunch igår vid en roddarklubb uppe i Lea Valleys. Hot stuff!

Sjävklart är detta bara ytligheter men visst är det lusigt att ett beroende kan ha så stort inflytande på allt i en människas liv? Till och med till vad man väljer att ha på sig för skor?

Eurotrip 2009

Oj, det blev visst några mil på cykeln idag med. Nu sitter jag och planerar min holiday med EJ - jag berättade väl igår att vi har bestämt oss för att cykla genom Europa i sommar. Via England till Frankrike, Nice - Monaco - Italien - båt till Montonegro? Med lite tåg här och där så kommer det bli perfekt.
Jag älskar verkligen Balkan och spenderade tre veckor där år 2005 och har sedan dess längtat tillbaka.

Montonegro 2005, fantastiskt vatten.

En sak till (jag har inte börjat modeblogga...)

Jag ska på bröllop i sommar och hittade den här klänningen på Reiss. Jag ska INTE ha de där fula skorna till, tacky tacky! Men det fanns inga andra i min storlek som jag kunde prova klänningen till. Klänningen kostar 200 pund, jag tycker den är assöt, speciellt om jag är solbränd och har fixat mitt hår. Frillan ska få en helrenovering när jag är i Sverige nästa vecka.
Anyway, yes or no?

67 kilometer senare

Ok, jag har cyklat idag. Det blev 67km in total - check it out - the route.
Det bränner i ansiktet, jag tror jag har fått några fräknar och lite färg. Härligt härligt! Mina lår blir bara hårdare och hårdare ju mer jag cyklar i uppförsbackar. Mina armmuskler är ganska synliga nu.

Jag och EJ bestämde oss idag för att inte flyga till Europa när vi ska på semester, utan vi ska åka båt, tåg och cykla. Framför allt cykla. Ta med oss ett tält, lite kläder och våra racers.
Det kommer att bli ett äventyr. Its going to be HOT in every possible way.

Nu måste jag gå, ska ut på galej. Skriver mer senare!

xx

nedrans tunnelbana

Jag vet inte varför jag bestämde mig för att ta tunnelbanan igår till Notting Hill. När jag gick ner vid Highbury & Islington så blev jag påmind igen om hur det är där nere under jord. Det var varmt som in i norden, packat som en sardinburk och allmänt vidrigt. När jag kom fram till Oxford Circus och skulle byta till Central Line fick jag efter ett antal minuter veta att det nog skulle gå snabbare att gå till Notting Hill eftersom Central Line gick i snigelfart.
Det blev taxi för min del.

Aldrig mer tunnelbana. I have had it with the bloody tube!

Det gick bra igår föresten. Nu ska jag cykla till Waterloo. Hej hopp.

Breathing: a requirement for problem solving

Jag har suttit här hela förmiddagen och försökt lösa en massa bekymmer. Och desto mer jag försökte göra det på egen hand desto värre blev det. Till slut tänkte jag 'Kanske ska jag be om hjälp'?
Och det gjorde jag. Och allting kändes så mycket bättre. Jag får lätt för mig att jag måste klara allt på egen hand. Jag rusar, tar i, stångar mig fram, svettas, gråter och blir arg. Idag stannade jag upp, andades (tack Anna) och tänkte om. Gjorde ett telefonsamtal till en snäll kvinna, hon hade inte lösningen på mina bekymmer men hon lugnade definitivt ner mig, precis vad jag behövde. Lösningen kanske inte visar sig idag men jag jobbar i alla fall för det. Den lilla katastrofen som jag hade fantiserat ihop i min hjärna är just det, en fantasi.

Nu ska jag fixa med lite trista dokument och se till så att de hamnar i rätt händer.
Dessutom har jag också bokat en liten resa till Sverige och jag kommer att befinna mig i Kungsör från och med Torsdag nästa vecka. Yes!

I kväll ska jag tala inför 100+ människor i en halvtimma om beroende, missbruk och tillfrisknande och allt som hör där till. Tänk på mig kl 19 är ni snälla, då sitter lilla jag framför en otroligt stor bunt av människor på Portobello Road. Eeeek.

tacksamhet och glass

I kväll har jag ägnat mig åt en sak. Jag har beklagat mig. Över vadå kanske ni undrar?
Jo över min levnadssituation.
Men stopp och belägg, har inte fröken allt hon behöver?

JO.

Just det. Men när jag glömmer bort att vara tacksam så börjar jag tycka synd om mig själv, inte bra. Jag skaffar mig high class problems och vill störtböla. Jag glömmer bort att allt jag önskade mig för 2 år sedan, har jag. Jag gör ju det jag ville göra. Jag bor där jag vill bo. Jag har bra hälsa. Jag har världens bästa vänner. Jag har väldigt roligt väldigt ofta.
Det går ganska bra för mig om man tänker efter.

Visst har jag rätt att tycka synd om mig själv ibland, det har vi väl alla. Men när det går lite väl långt, och jag bara känner för att kasta in handuken och skrika 'Neeej, jag ger upp!' så har det gått för långt. Någonstans måste ma ta ett djupt andetag, se sig runt omkring och försöka få lite perspektiv.

Glass hjälper också. Jag har ätit Häagen Dazs, mmm...medicin!

Sleep well. X

Remember the goal

Det finns en nackdel med England. Och den är att vi jobbar hiskligt långa timmar. Det tär. Idag har jag jobbat 10.5 timmar utan möjlighet till en enda rast. Jag tror faktiskt det är olagligt.
Ibland funderar jag varför vi jobbar så mycket. Är det verkligen det livet går ut på? Jag vet att jag kanske jobbar ovanligt långa timmar, men samtidigt får jag en ganska bra lön. En lön som gör att jag har råd att bara jobba tre dagar i veckan, så jag kan plugga och praktisera de två resterande dagarna. Jag behöver den lönen för att ha råd att bo kvar i min lägenhet. Dessutom är det väldigt kul att ha råd att gå ut och äta ofta och allt annat som jag spenderar pengar på. Men här sitter jag, helt jäkla förstörd av trötthet och tänker, är det verkligen värt det?
Det är ju ändå mitt val.

Hmm. Jo jag vet, jag jobbar bara tre dagar i veckan plus en dag på Priory. Men jag gör även en master 'on top'. Det är hårt. Jag får väl försöka komma ihåg att det inte kommer vara så här för alltid.

Men guuud i himmelen vad jag skulle älska ett 9-5 jobb. Eller skulle jag tröttna på det också, mån tro? Jag trivs inte med att leva ett montotont liv. Jag tycker om att göra en massa olika saker samtidigt, att ha många bollar i luften, olika saker att fokusera på, variation.
Men just idag så är jag trött. Just idag funderar jag på att försöka hitta ett billigare boende och gå ner i arbetstimmar. Just idag suktar jag efter allt jag inte har. Jag önskar att jag kunde nöja mig med att bara hitta ett 'vanligt' jobb och sluta sikta så högt. Allt jag gör, med mina studier och min praktik och allt annat voluntärjobb som jag gör kommer förhoppningsvis leda mig någonstans. Min dröm är att försöka göra något nytt intom psykiatrin. Göra någon slags skillnad.
Det är nog det jag får försöka komma ihåg. Målet.

Nu måste jag äta kvällsmat. Hej svej. X

Talare, jag?

Det verkar som jag ska på turné nu i veckan. A little tour around London. Som talare på olika möten. I morgon på något sjukhus i Camberwell, på Torsdag på Portobello Road inför 100+ människor och på lördag morgon i Chelsea.
Knasigt att allt händer på samma gång.

Det där mötet på Portobello Road är verkligen stort, ett utav de populäraste i London tror jag. Så ska lilla jag sitta där och snacka oavbrutet i 30 minuter. Lär väl inte bli något större problem, jag får försöka se glad ut och fokusera på någon i publiken som ser intresserad ut.
Hmm.
Okej, jag har en busy vecka framför mig. Jobb, plugg och praktik, och ja, en hel del med möten som ni ser.

Natti natti

Systemkamera

Dessa bilder är från i Söndags kväll när jag var på Psychedelic Safari vs Cramps Fetish Night i östra London, tagna av min bästa vän EJ som ni hör talas om så mycket. Och varje gång jag ser kort som är tagna med en systemkamera så blir jag sugen på att köpa en själv, men samtidigt så känns det onödigt eftersom jag inte är särskilt duktig på att fotografera. Jag ser så många människor med dyra kameror, men som inte alls tar några bra kort, just för att de inte vet hur man gör.
Så...hmm. Jag undrar vad jag ska göra. Kanske får be någon att ge mig en snabbkurs?

36.7 km senare

Jag har haft världens bästa påskhelg och den fick ett otroligt härligt slut denna dag med cyckling i Richmond Park. Jag har trampat 36.7 km sammanlagt, underbart!

Dagen började med att jag mötte upp EJ för frukost på ett franskt cafe vid South Bank. Organic gröt med banan...mmmm...och croissanger med kaffe. Lush lush lush! Efter att ha strosat runt en liten stund fick vi en ide´ att ta ett tåg någonstans där vi kunde uppleva lite 'country side' och traskade iväg till Waterloo Station. Tog med våra cyklar på tåget till Barnes och cyklade från Barnes till Richmond Park. Jag hade faktiskt aldrig varit i Richmond Park förut, även efter 7 år i London har jag ännu inte lyckats uppleva allt i denna underbara stad. Men gud vilken park, snacka om att det kändes nästan som att man var ute på landet. Jag var i paradiset, på min cykel, omringad av vacker doftande natur, rådjur (!) och väldigt många manliga cyklister i taighta kläder. Haha.
Vi cyklade runt parken, provade hur fort det kunde gå i alla nerförsbackar...
EFtermiddagen avnjöts med lunch, och afternoon cream tea i solen vid Themsen i Richmond.
Såklart tog vi inte tåget tillbaka till stan utan cyklade tillbaka - nu har jag spaghettiarmar! (nej inte ben!)

Åh gud jag måste lite snabbt berätta om gårdagen också, jag o min ulitmate cycling buddy, och bästis, tog bilen ner till en liten kuststad i Kent, Whitstable, cyklarna kom med såklart men vi låg mestadels på stranden..så härligt. På kvällen gick vi ut på galej i östra London och dansade, very nice, very nice.

Jag och EJ i Whitstable

Nu är jag trött. Godnatt!

Busy being fabulous

Förlåt för att jag har varit lite kass på att uppdatera här inne på bloggen under helgen. Men jag har varit så upptagen med att gå på olika fester, middagar, roadtrips till stranden etc.
Det enda jag behöver för att göra en sådan här helg komplett är en inhyrd pojkvän som kan ge mig frukost på sängen, inget annat, bara frukost, sen kan han få gå hem igen.
Uppdaterar senare i kväll, busy busy! xx

Out on the boogie

Kvällen började med fantastisk Burlesque och tre rätters på Volupte Lounge, sedan blev det en cocktail på Hoxton Hotel, vidare till Hoxton Bar and Grill för lite boogie och sedan gjorde jag och EJ så att dansgolvet fick lite liv i sig på Bar, Music and Hall.
Har haft en otroligt rolig kväll. Nu måste jag sova, ska upp och cykla i morgon kl 9.

Natti natti x

Måste jag gå upp?

Klockan har precis slagit 12 och jag ligger fortfarande i sängen.
Jag skyller på choklad, världens mjukaste katt och underbara lakan.

Vadå, sova?

Oj vilken kul kväll det blev igår! Efter en långfika och lunch med Tyra på Scandinavian Kitchen mötte jag upp Ida, Angelika och EJ i Farringdon för afterwork-drinks. Farringdon och Clerkenwell är ett jättemysigt område mellan Holborn och Islington/shoreditch. Perfekt för after work häng!
Efter det tog jag och EJ hennes lilla bil (med min cykel i bakluckan) ner till Crystal Palace för middag på ett italienskt ställe, plus andra nödvändigheter. Klockan var närmare midnatt när vi insåg att vi ville åka iväg och dansa någonstans, så vi styrde vår kos mot Brixton och Clapham där vi var på tre olika ställen. Det sista (The white rooms) vi var på spelade bra musik men självklart så var alla människor där inne fulla, höga och allmänt jobbiga. Men vi hade askul i alla fall! Så vi dansande på till kl 4, körde hem till EJ och drack te, dansade lite till och fnittrade en massa. Vi gick och la oss vid 6 tiden. Knappt fyra timmar sömn fick jag, efter kl 10 på morgonen hoppade jag upp på min cykel igen och cyklade hem.
Idag har vi haft påsklunch här hemma med getost/spinatquiche, lax, ägghalvor med räkor, sallad och kladdkaka till efterätt.
Nu är jag ganska trött. Ska försöka sova lite, har en middag att gå på i Soho i kvälll kl 20.30. Hmm, bäst att försöka finna lite energi!

Laters!


Jag på Scandinavian Kitchen efter god kladdkaka


De bästa tjejerna i världen, det vankas galej!


Ida o Angelika på en bar i Farringdon


EJ, med en gloria?


Kl 5 på morgonen och EJ bestämmer sig för att åka skateboard

Godmorgon eller?

Jag startade morgonen med en banan/blåbär/jordgubb/havre smoothie och lite läsning på nätet. Nu ska jag dra på mig träningskläderna och ta några varv runt Clissold Park. Senare blir det fika med Tyra på Scandinavian Kitchen, hoppas att det finns kladdkaka där!
Och bara för idag, väljer jag att vara en glad jävel.
xx

Jippie!

Jag har gjort sista arbetsdagen den har veckan! Skolan har stangt pga pasklov och fran Priory har jag ocksa ledigt, sweet! Sa fem lediga dagar i strack, inte daligt inte,
Sitter har och funderar pa om man ska fira pask. Jag har inte firat pask pa manga ar och vet inte riktigt hur man bar sig at, jag menar jag ar inte sadar supersugen pa kokta agg.....vad mer gor man? Ska kanske forsoka fixa ihop nagot paskigt hemma med Angelika, Ida aker till Sverige sa det ar bara jag, Angelika och katterna hemma over helgen och nasta vecka.
Man kanske far ga till Scandinavian Kitchen och paskfika?
Hur som helst, det dar med smoothien och bagels fungerade faktiskt ratt bra i morse, jag klev upp tidigare an vad jag brukar gora, hann ata frukost utan stress och kande att blev en bra start pa dagen. Nar jag sedan insag att jag hade helt sjukt mycket atervinning att ta ut och stalla i var box utanfor huset sa blev det lite stressigare!

Nu ska jag forsoka plugga lite, tvn star pa i bakgrunden och jag forundras over hur lite jag vet om de olika programmen som visas. I morgon ska jag ta sovmorgon, plugga lite, sedan vantas en fikartraff med min van Tyra och pa kvallen drinks med nagra kompisar i Farringdon! Bring on the bankholiday weekend, lets hope for sunshine!

xx

Sluta snooza trick?

Varje morgon ringer min klocka kl 06.30. Jag snoozar oftast fram tills min andra väckarklocka ringer, det är en radioklocka för människor med nedsatt hörsel, och den tjuter, högt! Den står lite längre bort i mitt rum så jag tvingas upp för att stänga av den. Om jag är duktig så går jag inte tillbaka till sängen utan tar i stället en dush. Men ofta så har jag dushat på kvällen innan sängdags och ramlar därför tillbaka till sängen, sätter på datorn i sömnen och halvsover fram till kl 06.55. Klockan 7 tvingar jag mig upp eftersom jag cyklar hemifrån kl 07.35, gör allt nödvändigt i badrummet, går upp till köket och tar datorn med mig och ser om jag hinner äta frukost, och om det finns någon frukost att äta. De sista fem minuterna sminkar jag mig lite snabbt, fixar håret och packar väskan.

Tyvärr har jag inte funnit något bot på alla mina addictions ännu :) Jag använder datorn för att klara mig upp på morgonen, det är helt sjukt, min nyaste metod är att lyssna på 80-tals discopop på lastfm.com(Gloria Gaynor bl.a) .

Men i morgon tänkte jag prova en ny taktik. Jag har nämligen köpt hem jättegod frukost med bagels och jordgubbar, så jag tänkte locka mig själv med banan/jordgubb/havre-smoothie i morgon och toastade bagels, se upp att komma upp runt 06.30 så jag slipper stressa. Vi får se, jag går i alla fall och lägger mig i skaplig tid i kväll.
Godnatt!

Bara för idag

Ofta tror man att de människor som ser livet ur ett positivt perspektiv, har bra självkänsla, och lite 'go' i dem är födda så. Att det liksom är så de är, att allt det dem gör och säger kommer naturligt utan en medveten tanke bakom det.
Jag trodde ofta det förut.
Nu har jag ändrat mig. Jag har nu förtiden en bra självkänsla, jag tycker om mig själv. Förut hatade jag mig själv. Nu förtiden försöker jag alltid se det mesta med en positiv synvinkel. Förut, var allting svart. Idag är jag en människa som vågar ta för mig, jag försöker alltid och använder mig sällan av 'offer koftan'. För några år sedan var det alltid synd om mig, det var den rollen jag tog på mig, mest för att få uppmärksamhet. The victim.
Jag har några gånger fått höra 'Everyone is not like you Sofia, everyone does not find it as easy...'.
Herre min gud. Jag vaknar inte upp på morgonen med ett stort leende på läpparna, sjunger en liten tradelutt och njuter av livet i fulla drag. Jag vaknar, tänker väldigt ofta väldigt mörka tankar, inser att jag måste kliva upp ur sängen, oroar mig för den kommande dagen, tills jag bestämmer mig för att på något sätt ta kontroll över mitt tankemönster, min hjärnaktivitet. Jag bestämmer mig för att sluta lyssna på allt struntrprat som min hjärna sprutar ut och försöker i stället få någon slags 'connection' med ljuset inom mig.

Och så tror jag att det är för ganska många! Men det som jag tror är skillnanden mellan de som lyckas med någon slags personlig utveckling och de som inte, är att vi gör medvetna val att göra så. Detta kommer inte naturligt mina damer och herrar, utan är faktiskt en process som kräver en hel del arbete.
Självklart vet jag att det är svårare för vissa människor! Men det jag vill säga är att det sker inte naturligt, eller det har inte gjort det för mig i alla fall, och inte för någon jag känner heller.

I 12-stegsprogrammen pratar vi mycket om 'Just for today'. Om man vill göra någon slags förändring i sitt liv, om det handlar om att försöka tänka i andra tankebanor (ex mer positivt), eller sluta röka, eller äta mer hälsosamt, whatever, så är 'bara för idag' approachen väldigt bra tycker jag. Det handlar om att man kan göra en förändring 'just for today', då blir det inte så jobbigt. Om man säger till sig själv att man ska inte äta choklad på en vecka, eller försöka tänka mera positiva tankar en 6 månader, så blir det så mycket svårare. Om man i stället säger 'Idag ska jag inte äta choklad', så är det enkelt. Sedan upprepar man bara detta löfte varje dag. Om man får ett sug kan man bara tänka 'Inte idag, men i morgon!'.

Så idag, mina kära vänner, väljer jag att vara en glad jävel!

Är det jag som har blivit en tråkmåns, eller?

Jag kom hem i ett väldans glatt humör efter jobbet och efter att cyklat förbi en massa joggare så var jag så full av energi och försökte få med Angelika och Ida (flatmates) ut på ett joggingtur. Eller åtminstonde på en promenad? Men nej, det gick inte. Ida klagade över hur mycket hon hatar måndagar och Angelika lyckades locka med henne till puben för att dricka öl.
Ush så tråkigt tyckte jag som ville ha joggingsällskap!
Nu sitter jag här och undrar om det är jag som har blivit en tråkmåns? Jag tycker nämligen att det är rätt trist att sitta stilla på en pub, jag vet inte varför men jag blir oftast väldigt rastlös. Jag tycker om att vara på pubar ett tag, ta en drink eller äta något gott, om man har bra sällskap, men inte bara att sitta. Det får man ju myror i brallan av. Det var som när vi var på Cat and Mutten vid London Fields igår. Det är en otroligt populär pub, men jag trivs inte där alls. Man kan inte hålla en konversation eftersom ljudnivån är alldeles för hög. Det är trångt och dessutom ganska mörkt. Vad ska man göra där i flera timmar liksom? Snorta kokain på toaletten och dricka öl tills man storknar i sina ubercoola guldglittriga kläder och stora glasögon?
Nej tack.

Jag tror jag har blivit något av en sportfåne.

A day of cycling with my ladies

Jag lyckades lura ut Angelika och Ida på en cykeltur idag. Tanken var att vi skulle cykla ner till Themsen men vi kom inte så långt, utan det blev en lugn tur längs Regents Canal. Vi stannade för en fika i Victoria Park Village, chokladkaka och cappuccino, cyklade genom Victoria Park längs med kanalen igen och stannade för öl och coca-cola på puben Cat and Mutten vid London Fields.
En superhärlig dag med mina älskade flatmates...

en nödvändighet

Jag stannade hemma igår. Kan man tänka sig, jag har inte varit hemma på en lördagskväll på flera månader tror jag, men det var faktiskt skönt. Jag sov mest, gjorde inte ett dugg. Eftersom jag sällan annars vilar så kan det vara bra med en maraton-sömn en gång i månaden.
Nu på förmiddagen har jag varit på Sainburys och handlat mat. Efter att inte ha gjort någon slags ordentlig shopping sedan i julas (nej jag skojar inte) så var det mins sagt nödvändigt. Det blir så knasigt annars om man lever mitt hektiska liv, man kommer hem efter jobbet sent och har ingen mat hemma, ingen energi att handla något, och så blir det att man äter gröt till middag. Inte särskilt nyttigt! Men nu ska det bli andra bullar.
Solen skiner, det är varmt ute och jag ska försöka locka iväg Angelika på en cykeltur.
Hej så länge
S x

Slapp Lördag

Jag och mina sambos Ida och Angelika började laga frukost idag vid tolv-tiden, skrattade, lyssnade på 80-tals pop, snackade en otroligt massa strunt och dansade (såklart) i köket. Det där med att dansa i köket medans man tillagar mat verkar ha blivit något utav en tradition sedan vi bodde i Mile End.
Vi har otroligt roligt ihop, jag och mina sambos. Jag har bott med både Ida och Angelika i tre år och vi är som en liten familj här hemma, det är verkligen avslappnat på alla nivåer.
Hur som helst, helt plötsligt efter att ha ätit frukost i en hel evighet (scrambled eggs, grek yoghurt med bär, ost som Ida köpt med sig från Paris, kex och bröd så var klockan 15.30. Hur lyckas man flamsa bort över tre timmar bara sådär?
Snabbt gjorde vi oss i ordning och gick iväg på en promenix till Highbury Fields som är en park som ligger här i Islington. Efter lite parkhäng tog traskade vi ner på Upper Street mot Angel, nu har jag kommit hem igen och Angelika ska fixa mitt hår, sedan bär det av på ytterligare äventyr.
Det var min dag det.
Laters x

Stories from The Priory

När jag är på Priory så får jag lyssna på väldigt många brustna hjärtan. Jag hör om sår som aldrig har läkt. Jag träffar unga tjejer som aldrig fått någon riktig kärlek av sina föräldrar, visst har de fått allt det materiella, den bästa utbildningen, de dyraste kläderna, men ingen riktig kärlek. Föräldrar som köper helikoptrar och jet planes men som inte kan tänka sig att vara med på familjedagarna på sjukhuset. De är aldrig där, på riktigt. Så sorgligt.

Igår berättade en utav våra klienter om hur hon blev våldtagen av sin egen bror när hon var 14 år. De var båda adoptivbarn och det ursäktade våldtäkten enligt brorsan, de var ju faktiskt inte släkt på riktigt. Hon berättade såklart ingenting för någon. Utan fortsatte i år att bara vara en snäll flicka, laga söndagsmiddagar och låtsas om som att det aldrig hade hänt. Sopat det under mattan. Igår, 36 år senare, berättade hon det för första gången i gruppterapin. Aldrig har hon sagt något till någon. Inte ens till sin man.

Vi människor verkar verkligen ha tappat förmågan att kunna kommunicera ärligt med våra medmänniskor. Dagen samhälle handlar så otroligt mycket om självständighet, 'det här klarar jag på egen hand', och så vidare. Jag har gjort precis samma misstag. Jag gick runt och bar på så mycket oro, ångest och tankar från en väldigt ung ålder och aldrig sa jag ett knyst. Tills jag blev nykter och var i och med mitt stegarbete med min sponsor tvungen att berätta hela min livshistoria för henne. Jag skrev ner allt, allt som har sårat mig, allt jag gjort som har sårat andra, allt, precis allt, även mina mörkaste hemligheter som jag aldrig någonsin hade tänkt att berätta för någon. Och vet ni vilken lättnad det var att få dela det med någon annan? Det var som 25 år av tung sörja lättade mina axlar. Jag fick en chans till en nystart.

Det jag vill säga är, att jag tror att mitt liv kanske hade sett annorlunda ut om jag hade lärt mig att prata om saker och ting från en ung ålder. Kanske hade jag då fått något slags svar på alla mina frågor, all min oro, all min skam.
Jag vet inte, det spelar ingen roll nu, men vore det inte bra om vi alla kunde lära oss att kommunicera lite bättre? Kanske är det något som vi, den här generationen, kan lära de kommande generationerna. Våra barn?

It's worth giving it a go.

Och så kommer den där dagen...

...when you just crash, completely.
Jag jobbade endast fram till kl 12.30 idag, tog tåget intill Waterloo, gick upp över themsen till Charing Cross Road. Förundrades över hur sällan jag är där alla turisterna är. Det är inte ofta jag går över Trafalgar Square eller trängs vid Piccadilly Circus. Alla dessa ställen, dit turisterna flockas för att titta, ta kort och uppleva London, är inte del av 'mitt' London. Det är ställen som jag bara går förbi väldigt sällan. 'Mitt' London är något helt annat.

Men det var inte det jag ville skriva. Efter att ha tagit bussen hem, gosat med katterna och pratat med min vän Paula så somnade jag. Jag vaknade precis av att telefonen ringde. Jag skulle kunna sova mer. Jag är helt slut. I vanliga fall sitter jag väldigt sällan still utan att ha en massa att göra. I vanliga fall springer jag eller cyklar jag runt som en dåre med ett fullspäckat schema.
Idag vill jag inte göra någonting. Jag vill bara vara hemma. Kanske äta något gott eller bara sova, ännu mera.
Men solen skiner och jag känner på mig att jag kommer missa något alldeles speciellt om jag väljer att stanna hemma. Dessutom känner jag ett ansvar för mitt möte.

Dags att gå upp!

Trauma

Jag har precis kommit hem från skolan, WOW vilken dag jag har haft! Vi hade min favoritlärare Alma hela dagen och gjorde Trauma Work - det är så otroligt intressant, jag lyssnade med spända öron och sög åt mig allt som en svamp. En otroligt lärorik och rolig dag.
Nu måste jag ju bara hitta en kurs så jag kan få specialisera mig i trauma terapi.

WOW.

hög mitt i natten

Tre koppar kaffe. Kanske fyra. Jag är hög, sömning, och skakar lite smått av adrenalin. Hög på kaffein alltså. Heter det så på svenska? Heter det inte koffein? Hmm.
Här sitter jag och skriver, och jag tycker det är kul. Såhär mitt i natten verkar jag kunna fokusera som bäst, om jag har för mycket tid på mig att göra något, om jag inte har en desperat press på mig så blir jag så lätt distraherad. Det finns så mycket annat att tänka på liksom.
Dessutom tror jag att jag gillar effekten av adrenalinet. Man känner sig lite smått skakig, lite småhög sådär.
Men min rygg gör ont. Den tycker inte om att sitta och knäppa på tangentbordet en längre tid.
Nej nu måste jag fortsätta! Ha det.

Man får inte vara rädd...

...att få smuts under naglarna när man cyklar! Idag hoppade min kedja rejält mitt i en uppförsbacke så det var bara att ta en paus och försöka fixa det hela. Det var lätt men mina händer blev helt oljiga.

Nu ska jag plugga, deadline i morgon och jag har cheesecake, kaffe och annat gott som energipåfyllning.