In order to help yourself, help someone else

Jag gick till ett möte i kväll här i Islington. Och oj vilken effekt det har på mig, hur kan jag lyckats glömma det? Det är lustigt.
Om jag väljer att sträcka upp min hand och tala under mötet, som jag oftast gör, så försöker jag alltid säga till mig själv att det spelar absolut ingen roll vad jag säger, så länge det är ärligt och att det är fyllt av hopp. Och idag gjorde jag precis det, jag sträckte upp min hand, presenterade mig med 'I am Sofia and I am an alcoholic' (jo vi säger ju faktiskt så) och bara babblade på utan att bry mig ett skit om vad folk skulle tycka. Och det är alltid då det blir bäst. Helt plötsligt hör jag att folk skrattar runt omkring mig, att de gillar det jag säger och faktiskt lyssnar ganska intensivt. Efteråt kom många fram till mig och sa att de gillade det jag hade sagt.
Vad kul, jag var ju bara ärlig. Jag försökte inte särskilt mycket utan berättade bara om hur det en gång i tiden hade varit för mig och hur jag idag försöker leva mitt liv så att det inte blir lika tokigt som det en gång var.

Och efter att ha lyssnat på en massa nykomlingar så fattar jag att mitt liv inte alls är särskilt tokigt om man tänker efter. Ge dig själv ett perspektiv så förstår du nog vad jag menar! Vad har jag att klaga över, bara för att jag inte är precis där jag vill vara (men är på god väg), så spelar det inte så stor roll. Inte när man har en massa människor framför sig som sakta begår självmord, vetandes, utan att veta hur man sätter stopp.

Så, dagens tips - om du har en dålig dag, se dig runt omkring och se om du kan hitta någon som ser ut att behöva hjälp! Det finns en hel del människor runt omkring oss som har mycket sämre dagar än oss, och det är viktigt att komma ihåg om vi inte vill bli uppslukade i våra egna i-lands bekymmer. :)