Monday 6 April 2009

Är det jag som har blivit en tråkmåns, eller?

Jag kom hem i ett väldans glatt humör efter jobbet och efter att cyklat förbi en massa joggare så var jag så full av energi och försökte få med Angelika och Ida (flatmates) ut på ett joggingtur. Eller åtminstonde på en promenad? Men nej, det gick inte. Ida klagade över hur mycket hon hatar måndagar och Angelika lyckades locka med henne till puben för att dricka öl.
Ush så tråkigt tyckte jag som ville ha joggingsällskap!
Nu sitter jag här och undrar om det är jag som har blivit en tråkmåns? Jag tycker nämligen att det är rätt trist att sitta stilla på en pub, jag vet inte varför men jag blir oftast väldigt rastlös. Jag tycker om att vara på pubar ett tag, ta en drink eller äta något gott, om man har bra sällskap, men inte bara att sitta. Det får man ju myror i brallan av. Det var som när vi var på Cat and Mutten vid London Fields igår. Det är en otroligt populär pub, men jag trivs inte där alls. Man kan inte hålla en konversation eftersom ljudnivån är alldeles för hög. Det är trångt och dessutom ganska mörkt. Vad ska man göra där i flera timmar liksom? Snorta kokain på toaletten och dricka öl tills man storknar i sina ubercoola guldglittriga kläder och stora glasögon?
Nej tack.

Jag tror jag har blivit något av en sportfåne.

4 comments:

Ces said...

Jag onskar ocksa att jag var en sportfane, men jag ar en latmask.:0)
Jag har inte varit pa gymmet pa en hel vecka.

Hoppas allt ar bra.
Kram

Karin said...

Å andra sidan verkar du ju vara ute och dansa till 5-6 nästan varje helg; det är inte riktigt så jag skulle definiera en tråkmåns ;) Sen är det väl en stor del av London-kulturen, att man "ska" gilla att hänga på puben... Jag är väl iofs en av dom som gillar det, men jag kan hålla med om att det är drygt med den höga ljudnivån!

Stina i London said...

Du ar inte trakig :)

Och jag har saknat din blogg en massa, sa kul att kunna lasa den igen.

Kram

SW said...

Ces, äh en vecka spelar väl ingen roll, don't beat yourself up for it! Jag tror det viktigaste är att man inte gör träning till ett ont måste, för då blir det inte roligt. Träna när du känner för det och så hårt du vill, och blanda inte in några negativa tankar i proceduren - kram!

Karin, jo det stämmer, jag tycker jättemycket om att gå ut, bara jag kan göra saker som att dansa t.ex -
och pubar har jag inget emot, men bara jag har en intensiv konversation eller något gott att äta, dricka coca-cola i flera timmar och sedan försöka att sitta stilla är lite knepigare. :)

Stina, hehe nej jag vet, jag är inte tråkig, men ibland undrar jag vad det har blivit av mig när jag är 100 gånger mer peppad över att sticka ut på en springtur i stället för att gå och socialisera på the local...
Kul att ha dig tillbaka! Kram! x