Tuesday 31 March 2009

Det märks


Det märks att det är mycket just nu. I morse vaknade jag kl 4 och kunde inte somna om.
Alltid är det samma visa. Jag stressar, kan inte sova, och stressar ännu mer.
Hurra!

3 comments:

Victoria said...

Usch jag är likadan! Vaknade så många gånger i natt att jag inte vet om jag egentligen sov någonting alls eller bara låg vaken. Det är drygt!

Karin said...

Tack för din fina kommentar på min blogg! Jag förstår vad du menar, och jag försöker tänka likadant! Och jag vet att för mig beror svackorna oftast på trötthet, så det är mest bara att vänta ut, och sova en natt, så brukar det kännas bättre redan nästa dag. Och jag försöker tänka på hur mycket jag faktiskt har växt, utvecklats, osv; och att jag vet att jag är mitt i en process och kommer växa och utvecklas så mycket mer de närmaste åren! Men det är så dumt, varför har man ens ett sånt självtvivel? Har man nån jantelag så djupt inpräntat i sig själv? Det är ju så fruktansvärt frustrerande och destruktivt att ens ha de tankarna och känslorna; och inte mindre om man skulle leva ut dem. Det är så konstigt att man funkar så! Eller är det nån slags sporre för att inte sluta utvecklas, kanske? Hade man aldrig haft såna svackor kanske man inte skulle reflektera över alla framsteg man har gjort, på samma sätt?

SW said...

Victoria, jobbigt eller hur. Hoppas du har fått sova bättre nu.

Karin, alla har vi våra svackor, jag kan gå in i jättemörka depressioner men låter inte det stoppa mig från att växa. Det är en konstant resa som aldrig tar slut, och ibland går det upp och ibland ner, livet helt enkelt.
Det enda jag försöker att inte göra är att lyssna på mina destruktiva tankar, för det är inte del utav den jag vill vara.
Kram!