Idag gick jag fram till en kille som satt utanför Tesco, ni vet, små pupiller, skitiga naglar...'can you spare some change please?'. Jag böjde mig ner och sa att jag vet hur det är att vara fast i ett missbruk och inte se någon utväg. Sedan sa jag att jag inte kan ge honom pengar (eftersom vi vet vad det skulle gå till) men frågade om han ville ha något annat.
'A pint of milk would be good' sa han.
'OK, cool - anything else?'
'No, just milk....or maybe a cheese sandwich?'
Så jag gick tillbaka in till Tesco och handlade mjölk och en ostsmörgås. Sedan satte jag mig ner bredvid honom och berättade om NA och AA möten och att det finns en utväg och hopp.
Han tittade på mig och frågade om jag verkligen trodde att det skulle fungera för honom.
'Of course it will work for you, if you want it.' Jag berättade för honom var hans lokala AA-möten finns, han tog min hand, jag gav honom ett leende och önskade honom väl och gick hem.
NEJ jag försöker inte leka Moder Theresa. Jag försökte bara ge lite hopp till en kille som är värd precis lika mycket som alla oss andra, hopp om en väg tillbaka.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Mother Theresa or not, det var fantastiskt bra gjort av dig - och det vet du! TÄNK om fler gjorde så. Pengar hade i slutändan bara gjort att människan fallit ännu djupare ner i helvetets avgrunder. Det låter som att du nådde fram. Hoppas det finns fler som du OCH att det finns fler som har samma tur som "killen utanför just Den Tesco-butiken".
Jag blev jätterörd av detta inlägg. Så underbart fint gjort av dig, inte bara att köpa mat till honom (vilket jag också alltid gör istället för att ge pengar i sådana lägen), men för att du satte dig ner och pratade med honom och berättade att det finns en utväg och att han kan få hjälp. Kram!
Jag blir alldeles tarogd av det har inlagget, sa otroligt fint gjort av dig! Allt for manga spottar pa uteliggare och vad hjalper det? Det du gjorde kan ha hjalpt honom till ett battre liv.
I borjan da jag var i London var det en uteliggare som brukade sitta vid Oxford Circus, han hade en valdigt fin hund. Nar jag inte hade ett jobb de forsta manaderna sa brukade jag ga dit och ge honom och hunden lunch.
Han var alltid sa tacksam och jag onskar att jag kunde ha gjort mer, men det ar sa svart att hjalpa manniskor i sanna situationer och varje gang jag ser nagon ta tillvara pa sina erfarenheter och hjalpa andra som du gjort sa blir jag valdigt glad.
Varlden ma vara grym, men det ar upp till oss att gora den battre for faktum ar att aven de minsta sakerna raknas!
Kram
Tack för era positiva och uppmuntrande kommentarer - ni inspirerar mig till att fortsätta på samma bana...kram!
Post a Comment